Här har han i flera årtionden, som en del av Kulturföreningen Svanen, tagit hand om fåglarna, miljön och tillsammans med andra byggt allt ifrån broar till grillplatser för att platsen ska vara så trevlig som möjligt.
Vart kommer fågelintresset ifrån?
– Jag vet inte riktigt men man har alltid varit i naturen och naturen är en läkande historia för alla människor. På det viset blev det ett intresse, berättar Timo.
Under arbetslivet verkade han som grävmaskinist och det är mycket tack vare hans kunskaper på området, samt allt ideellt arbete, som miljön vid dammarna idag ser ut som den gör.
Även om Timo idag inte längre arbetar 40 timmar veckan så är han fortfarande behjälplig när folk hör av sig och 82-åringen drar sig från att säga att han har gått i pension.
– Jag vet egentligen inte om jag pensionerat mig någon gång. Jag har alltid kunnat gå ut och jobba om det är någon som ringer mig. Det är bara roligt att komma ut och prata med folk. Det är alltid vänner och bekanta som behöver lite hjälp.
Pensionär eller inte. Det råder i vilket fall inget tvivel om att Timo fortfarande håller sig högst aktiv. Idag är han inte längre aktiv i Kulturföreningen Svane, föreningen som underhåller fåglarna och dammarna, men trots det fortsätter han att besöka platsen han känner så starkt för.
Flera dagar i veckan träffas han och vännerna vid dammarna för en promenad och obligatoriskt ”tjöt”. Ett socialt återkommande inslag i vardagen för fyra surtebor som träffades i tonåren och som nu alla passerat 80-årsgränsen tillsammans.
Vad betyder den gemenskapen?
– Den är väldigt viktig, för man har ju känt dem hela livet. Det är ju surtebor allihop, vi har alltid varit här uppe. Längre bort här har vi baddammen, där har alla surtebor lärt sig att simma. Det var där vi var mest förr, sedan tillkom det här med fåglarna när vi blev äldre, berättar Timo.
Även under pandemin fortsatte de att ses här uppe, utomhus, och med lite längre avstånd från varandra än vanligt. Timo medger att det var viktigt för att håla lågan uppe.
– Annars träffades man inte så mycket och kramarna uteblev. Men nu känns det väldigt bra igen, nu är det som vanligt.
Under hela intervjun är det svårt att som lokalreporter inte beundras över Timos lätta steg genom skogsterrängen. Hemligheten till den pigga utstrålningen verkar i Timos fall vara träningen.
– Jag tränar två dagar i veckan hemma i trapetsen och gymnastik. Det är ett måste.
Varför är det måste?
– Ja, då kan man om inte annat hålla den här magen borta, säger Timo och skrattar.
Skämt å sido. Timo vill uppmana fler äldre till rörelse och menar att det är ett effektivt tillvägagångssätt för att må bättre i vardagen.
– Det rekommenderar jag alla äldre människor. Sitt inte hemma, om ni inte går på gymmet så ta en promenad. Det viktigaste är att man kommer ut och rör på sig. Det är bra för hälsan och det gör att man mår mycket bättre. Det är väldigt trevligt att komma hem sedan när det väl är gjort. Då kan man ta sig en kopp kaffe och njuta av att man har varit ute. Det är värdefullt.
Läs del 1: Olle fann glädjen i boulen
