Alekuriren var med när Föreningen Morgonbadarna i Skepplanda besökte en av Sveriges minsta flygplatser, Kattleberg Airport.
– Här finns inga tillstånd, utan det är faktiskt allemansrätten som gäller. Vem som helst kan i princip starta och landa här, berättar flygentusiasten Kjell Brattfors.
Efter att ha tillbringat många år på sjön lämnade han vågorna för ett nyvunnet intresse i luften. Vid 48 års ålder tog han sitt flygcertifikat och redan då hade han köpt sin dröm, en AN-2. Det är ursprungligen en rysk enmotorig stolthet som kan starta och landa på cirka 300 meter. För 20 år sedan kom han över marken i Kattleberg. Kjell hade självklart provlandat på gräsfältet innan.
– Området är 81 000 kvm och landningsbanan är idag 700 meter, varav 400 meter på asfalt. Det är perfekt för min typ av flygplan och ryktet om ”flygplatsen” har spritt sig. Här har det landat plan från hela Europa, inte minst tyskar, berättar Brattfors.
2017 fick han ett bud på sin kära AN-2:a som han inte kunde motstå. En välbärgad herre från Portugal öppnade plånboken.
– Just då kändes det rätt och jag fick även äran att tillsammans med honom flyga den till Portugal. En fantastisk resa. Väl hemma igen fick jag en känslomässig chock när jag kom in i min tomma hangar. Vad hade jag gjort? Sålt mitt drömplan.
Kjell Brattfors behövde inte fundera länge innan han förstod att det inte gick att bo vid en flygplats, utan att kunna flyga. På gården fanns sedan tidigare ett annat plan av typen AN-2 årsmodell 1980.
– Vi hade den som korvbod vid olika evenemang, men plötsligt slog tanken mig att den måste gå att renovera. Sagt och gjort. Det blev en totalrenovering med ny motor, fönster och säten. Jag fick mycket hjälp, berättar Brattfors.
Planet är ett gammalt ryskt besprutningsplan och plåten är original liksom texten som pryder sidan. Att vara flygentusiast har dock fått ett högre pris den senaste tiden.
– Bränslet är dubbelt så dyrt nu och maskinen drar 200 liter i timmen så det blir en slant varje gång man är uppe. Man får försöka vara några stycken så man kan dela på kostnaden, ler Brattfors.
Att släppa spakarna har han inga planer på än, även om han fortfarande söker en köpare till gården och flygplatsen.
– Flygläkaren hade inga synpunkter på min hälsa. Jag är kärnfrisk och beträffande försäljningen så har jag inte bråttom. Det viktigaste är att hitta rätt köpare. Jag vill kunna se mina grannar i ögonen när jag lämnar flygplatsen för gott.
