Med flyg hade resan kunnat räknas i timmar, men för den då 13-årige Azim skulle resan nästan ta ett år. Kriget i hemlandet Afghanistan gav honom inga andra alternativ.
– Som alla vet har det pågått ett krig i nästan 50 år. Jag såg ingen möjlighet till att överleva där, speciellt inte som barn, berättar Azim Ghorbani.
Han är en av flera män som för några år sedan kom som ensamkommande flyktingbarn till Sverige. För hans del började flykten med att ta sig genom Iran, Turkiet och Grekland. Han beskriver hur det sedan var svårt att korsa gränsen till Italien.
– Första gången skulle vi flyga, men passet var förfalskat. Vi försökte ta oss över med båt, men det gick inte. Sedan försökte vi några gånger med lastbil. De illegala försöken att ta sig in i landet ledde till fängelse – i flera omgångar.
Som längst blev han dömd att sitta bakom grekiskt galler i tre månader, men med hjälp av en advokat lyckades han korta ner tiden till en månad.
– Till slut lyckades vi passera gränsen med lastbil. Vi var 15 personer i den.
Tillsynes var lastbilen tom, men bakom en lönnvägg pressades flyktingarna ihop och tillgången till luft var begränsad.
– Det var två våningar, några var nere och några var uppe. Vi var i det utrymmet i 36 timmar. Det var svårt.
Efter nästan ett år på flykt kom han till slut fram till Sverige.
– Den känslan går inte att beskriva. Det var frihet. Då tänkte man inte på allt jobbigt som hade hänt utan då fokuserade man direkt på att försöka lära sig språket, skaffa vänner och att komma in i skolan.
Idag talar du jättebra svenska, var det svårt att lära sig?
– I början var det ganska svårt, men om man kämpar så är det inte svårt.
Det är en inställning som Azim verkar ha till det mesta. Idag är han avdelningsansvarig på ICA Kvantum i Nödinge och har köpt lägenhet i Bohus. För några år sedan kunde han även återförenas med sin familj då han hämtade sin mamma, pappa, syster och bror, från Afghanistan.
