Sanna Andersson brinner för att hjälpa andra människor. I åtta år har hon varit assistent för en person med funktionsvariation.
– Under gymnasietiden började jag att arbeta på ett korttidsboende och det var då som hans mamma frågade om jag kunde tänka mig att arbeta med honom under kvällar och helger, berättar hon.
Relationen mellan de två har vuxit sig stark och det går inte att ta miste på vilken stor betydelse de har för varandra.
– Jag känner mig som en i hans familj. Jag har varit med honom så länge och han är en livsnjutare som är nöjd i alla lägen. Jag har aldrig en tuff dag när jag är med honom, säger Sanna.
Trots att han saknar ett verbalt språk hindrar det inte dem från att kommunicera med varandra.
– Han gör sig förstådd genom kroppsspråk och för mig är det lätt att förstå vad han menar. Jag kan läsa av hela honom, vilket andra som inte har någon relation till honom har svårt att göra, berättar Sanna.
Hur ser en vanlig dag ut för er?
– Det är väldigt blandat. Under flera år var jag baskettränare och han följde då med mig till träningar och matcher. Han älskar att vara där det är mycket rörelse. Det bästa han vet är att sitta på Ale Torg och kolla på människor.
Vad betyder det för dig att hjälpa andra människor?
– Det är väldigt givande för mig. Jag tycker att det är jätteviktigt att han får möjlighet att utvecklas och kan göra sig förstådd. Det är den bästa belöningen man kan få och jag har världens bästa jobb.
Till sommaren kommer han att flytta från kommunen och deras samarbete är då över.
– Det är sorgligt. Assistantbolaget har frågat om jag vill arbeta med någon annan, men i nuläget är jag tveksam. Det känns konstigt att inte vara med honom.
För sin fina insats belönas nu Sanna med assistensbolaget Humanas utmärkelse månadens assistent.
– Det är hur fint som helst. Jag grät när jag fick beskedet att hans mamma hade nominerat mig. Jag är oerhört tacksam och glad, säger hon.
Bilder: Jessica Lindén.
