Kommunikation är tidlöst och människan har alltid kommunicerat på ett eller annat sätt. Det är bara hur vi gör det som egentligen har förändrats. Efter den mycket osäkra flaskposten och de svårtydda röksignalerna överlämnade vi ansvaret till den pålitliga brevbäraren. För 30 år sedan hade vi förvisso vant oss vid faxen och börjat förstå att internet kunde bli en framtida utmanare, men att mejl, sms och andra nätbaserade kanaler skulle slå ut brevbäraren? Nej, det trodde väldigt få av oss. Idag är det verklighet och brevbärarens vardag är säkert mer bekväm, men det är absolut inte längre en självklar yrkeskategori.
Kommunikation har aldrig varit lättare och erbjudit så många alternativ som idag, ändå är vi så dåliga på det. Hade vi varit bra hade vi sannolikt inte haft någon pandemi, något krig eller någon ekonomisk kris. Jag talar om mänsklighetens oförmåga att göra sig förstådd och det bristande modet att erkänna misstag. Att västvärlden inte lyckades lugna och få den ryske presidenten Vladimir Putin att förstå att vårt stöd för Ukrainas demokratiska utveckling som nation inte är ett hot riktat mot hans rike blev förödande. Att Putin ser västmakterna som ett hot istället för potentiella storkunder till landets närmast obegränsade råvarutillgångar är ett bevis på bristande kommunikationsförmåga. Jag vägrar tro att någon vill föra krig för skojs skull. Det gör bara den som är rädd och feg. Sedan blir det inte lättare av att vi har olika historiebeskrivningar, men likt förbannat tror jag inte att Putin valt att starta detta krig om han känt sig trygg och säker. Barn som är rädda behandlar vi med respekt och stor försiktighet till dess att vi är övertygade om att de har övervunnit sin rädsla. Försökte vi ens med det?
Den ryske presidentens motsvarighet i grannlandet Kina, Xi Jingping, vägrade erkänna att en pandemi brutit ut. Hans bristande mod innebar försenad information till omvärlden. Plötsligt fick vi alla ta konsekvenserna av coronaviruset. Hade han valt att kommunicera hade våra möjligheter att hantera situationen förbättrats avsevärt. Nu blev vi tagna på sängen. Xi Jinping härskar över drygt 1,4 miljarder kineser, men mycket vill ha mer. Han hotar nu den fredliga ön Taiwan dit några demokrativänliga kineser tog till flykten efter andra världskriget. Återigen ställs den demokratiska delen av världssamfundets förmåga att kommunicera på sin spets. Går det att kyla ner den aggressiva tonen eller står vi inför en ny stor konflikt? Allt handlar om kommunikation och i dessa fall tror jag inte på mejl eller andra digitala kanaler. Människan kommunicerar som bäst öga mot öga.
Om vi nu bryter ner detta till ett makroperspektiv kan det ses utifrån vad konsekvenserna kan bli när kommunikation inte fungerar på lokal nivå. Inte för att jag tror på krigsutbrott i Götaälvdalen, men för att kommunikation är viktigt på alla nivåer. I Ale och Lilla Edet gör kommunledningarna klokt i att prioritera de fysiska mötena med medborgarna. I Ale arrangerades det årligen 20 fysiska ortsutvecklingsmöten ute i bygdegårdarna. Efter pandemin har vi inte haft ett enda. Stämmer tesen om att människan kommunicerar som bäst och mest begripligt öga mot öga är det hög tid att komma ut.
