Hon växte upp i ett kristet hem på Donsö, blev invand med att gå i kyrkan men att hon skulle bli präst var inget givet yrkesval.
– Nej, jag utbildade mig till byggnadsingenjör och var med och byggde om Nya Ullevi. Därefter utbildade jag mig till lärare i matematik och svenska på gymnasiet, jobbade länge på en Folkhögskola. Teologi började jag läsa 2008, parallellt som jag tjänstgjorde som församlingspedagog i Säve. 2014 prästvigdes jag, och förutom en avstickare till Göteborg, har jag arbetat i Särö pastorat hela tiden. De senaste fyra åren som församlingsherde.
Vad fick dig att flytta till Starrkärr-Kilanda församling?
– Det kom sig av att jag ville pröva något nytt, ta mig an en ny utmaning. Jag brinner för kyrkan och dess viktiga sammanhang. När du brinner för något och är engagerad känns det också naturligt att kliva fram, ha visioner och inta en ledande position.
Ditt första spontana intryck av nya arbetsplatsen?
– Jag fick ett gott intryck redan på intervjun. Det känns som ett fint sammanhang att växa in i.
Om du ska ge några beskrivande ord om dig själv?
– Ambitiös och driven, smart och roligt samt omtänksam. Jag framstår nog som tydlig och rak, men det grundar sig alltid utifrån en stor omsorg.
Påsken står för dörren, vad betyder den?
– Jag tycker det är fantastiskt att vi får fira att Jesus har uppstått. Ljuset kommer efter mörkret, våren efter vintern och uppståndelsen efter långfredagen. Det finns något djupt hoppfullt i det. Hoppet och livet övervinner.
Nu på söndag, den 2 april, är det högmässa med tillhörande mottagande av Katarina Johansson. Detta sker i Starrkärrs kyrka. Närvarar gör också biskop Susanne Rappmann och kontraktsprost Mikael Isacsson.
– Förutom att det känns högtidligt och roligt så gestaltar det också det viktiga uppdrag jag har inom kyrkan. Det blir ett tillfälle att ta emot folks förväntningar och mandat att göra ett gott jobb. Jag går in i detta med ödmjukhet och tacksamhet, men också med medvetenhet om att jag ska leverera.
