Som åttaåring blev Petra placerad på ett familjehem första gången. Hon minns tillbaka på sin uppväxt med blandade känslor.
– Jag hade det ganska bra, även om jag fick flytta runt till totalt 13 olika hem. Ibland var det väldigt jobbigt att komma in i ett nytt hem med människor som jag aldrig tidigare hade träffat, berättar hon.
Tidigt föddes en vilja hos Petra om att få ge tillbaka. Hon drömde om att öppna sitt hem för barn och ungdomar.
– Med min historia kan jag ana hur ett barn eller en ungdom känner. Det var självklart för mig att jag skulle hjälpa dem.
När Petra flyttade tillsammans med sin man, Peter, till ett hus i Skepplanda för tio år gick drömmen i uppfyllelse.
– Till en början var hade vi några kontaktfamiljsuppdrag under helgerna som ett test, men det blev en livsstil och vi ville göra mer, säger Peter.
Hur gick dina tankar om att ni skulle bli ett familjehem?
– Till en början hade jag inte bra koll på vad det innebar, men Petras livshistoria inspirerade mig och jag ville förverkliga hennes dröm, svarar Peter.
Petra och Peter har i dag två egna barn som är sju och fyra år. Det hindrar dem inte från att öppna sitt hem för andra.
– Vi började med det här innan våra barn fanns och de vet inget annat. De är fantastiska och välkomnar alla med öppna armar, säger Petra.
I dag är de både ett familjehem och jourhem samt kontaktfamilj.
– I dag har vi kontaktfamiljuppdrag från Ale kommun och jour- och familjehemsplacering från Alingsås kommun. Jag har sagt upp mig från mitt jobb och gör det här på heltid, vilket känns overkligt, säger Petra.
– För tillfället är vi familjehem för en ungdom, jourhem för en annan och har tre kontaktfamiljsuppdrag, tillägger Peter.
Det låter mycket?
– Det går hur bra som helst. Bara för att man är ett familjehem betyder inte det att man inte kan leva som vanligt. För mig är det viktigt att vardagen ska vara så normal som möjligt, svarar Peter.
Är det svårt att inte engagera sig i ett barns öde för mycket?
– Jag har problem med det eftersom jag arbetar med hjärtat. Jag har varit med om jobbiga hämtningar och lämningar genom åren. Det är svårt att se förtvivlan hos både barnet och föräldrarna, säger Petra.
Vilka är de vanligaste orsakerna till att barn och ungdomar kommer till er?
– Missbruk och psykisk ohälsa hos föräldrarna, svarar Peter.
Båda vill nu att fler ska våga öppna sina hem för barn och ungdomar.
– Det finns en stor nyfikenhet hos många, men få väljer tyvärr att agera. Det är brist på familjehemsplatser för tillfället och vissa barn tvingas vänta i flera år. Man ska inte vara rädd för att prova. Socialtjänsten försöker alltid matcha ett barn med en lämplig familj så att det blir så bra som möjligt, säger Peter.
Hur går man tillväga för att bli ett familjehem?
– Först ska man vända sig till socialtjänsten i sin kommun. Sedan kommer olika utredningar att genomföras beroende på vad man vill bli. De kommer då bland annat att undersöka samtliga register, hemsituationen och övrig historik, förklarar Petra.
Vad är det bästa med att vara ett familjehem/jourhem?
– Det är fantastiskt när personen trivs hos oss. Då blir jag både rörd och glad. Det bästa som finns är när ett barn mår bra, avslutar Petra.
