Klockan närmar sig halv elva på fredagsförmiddagen. Vid ett bord inne på Cederleüfs & Svenheimers sitter surteborna Kerstin och Willy.
På schemat står dagens fika och menyn består av en semla med en tillhörande kopp kaffe.
– Vi är här nästan varje dag och det är alltid lika trevligt att komma hit. När vi är klara med att fika passar vi också på att handla i mataffären – det blir en liten utflykt, säger Kerstin.
Hur länge har ni gjort det?
– Ja du, jag vet inte exakt – men det är några år, svarar Kerstin.
Mellan jul och påsk säljer Cederleüfs & Svenheimers semlor. Under den perioden väljer Kerstin och Willy i stort sett alltid bakverket.
– Semla är favoriten och nu kan vi köpa den fram till påsk. Så var det inte förr, då såldes semlan bara under några veckor. I övrigt tycker vi också om Budapestbakelse och Prinsesstårta, så det väljer vi när de inte säljer semlor, förklarar Willy.
Det låter dyrt att äta semla så ofta?
Willy sneglar mot Kerstin och säger:
– Det vet jag inte, är det dyrt Kerstin?
Hon himlar med ögonen.
– Ja, men det är det värt. De har väldigt färska semlor här, de bakar nya varje dag.
På frågan vad som är bäst med semlor har Kerstin och Willy olika svar.
– Jag tycker att grädden är godast. Den lägger sig så ’gött’ i magen, säger Willy.
– Mandelmassan är det som jag gillar mest. Det ska inte vara något annat i en semla, tycker Kerstin.
Så ni är inte för de nyare varianterna av semlan?
– Jag har hört talas om att det finns – men det är inget för mig. Semlan ska se ut som den alltid har gjort, fastslår Willy.
Intervjun sker några dagar före fettisdagen och ni kan säkert redan lista ut hur paret kommer att fira det.
– Det blir säkert en semla då också. Ibland händer det att vi inte kommer hit, men vi måste ju göra det på tisdag för att fira fettisdagen, säger Kerstin.
Tröttnar ni aldrig på att äta semlor?
– Det går väl inte att tröttna på det? Semlan är en nationalklenod.
När fikastunden är över hoppar paret in i sin bil och vänder hemåt mot Surte.
– Nu ska vi hänga upp tvätten – men i morgon kommer vi säkert tillbaka hit till Nödinge, avslutar Willy.
