Han började spelade fotboll ganska sent när han som tolvåring åkte över Jordfallsbron för att spela i Kongahällas ungdomslag.
– Men min bror spelade i Surte IS så det blev att jag också började spela där när jag var 15 år, förklarar William Pitsinki.
För honom innebar fotbollen mest ett sammanhang där han kunde umgås med vänner och med många vänner kring föreningen föll det sig slumpartat att han gled in på föreningens årsmöte 2019. Under mötet skulle en ny ordförande röstas fram, men ingen visade något större intresse för posten.
– Då frågade jag vad en ordförande i Surte IS gör och då tyckte dem att jag borde bli det. Det var väldigt mycket på uppstuds och inte planerat alls, berättar William.
Något som han först mest sågs som en kul grej för den unge ordföranden, som då fortfarande gick på gymnasiet, blev genast ganska mycket mer. Som ordförande insåg William att han kunde göra skillnad och banden till föreningen blev bara starkare.
– När jag blev ordförande började föreningen betyda ännu mer för mig, när jag såg att man kunde förändra saker på riktigt. Jag tycker verkligen att det är hur roligt som helst, säger han.
Tre år senare är han fortfarande ordförande för föreningen. Han studerar på Handelshögskolan i Göteborg, bor i med pappa i Nödinge men har under hösten varit utbytesstudent i Kanada. En utmaning för en kille som inte kan hålla händerna borta från föreningen i hans hjärta.
– Jag har tagit hjälp av vänner och planen var att jag bara skulle försöka njuta lite av att bara vara här i Kanada. Det går inte, jag sitter här om kvällarna och tittar på serier. Det är inte kul, jag kan inte hålla mig borta från Surte IS.
Avståndet till Surte i hindrar honom inte från att göra allt han kan.
– Jag skriver väldigt mycket utskick och liknande på hemsidan. Jag kan även göra lite powerpoints och planera möten. Vi har haft styrelsemöten på teams och jag pratar med mina vänner i styrelsen hela tiden.
Lagom till jul kommer han hem och då lär föreningen ta upp ännu mer av hans vakna tid – men det är något William ser fram emot. Han älskar det.
Hur mycket tid lägger du på föreningen?
– Det är väldigt varierat. När konstgräsfrågan var som hetast så lade jag och Jonas Albinsson otroligt mycket tid på det. Veckan då det var som hetast blev det säkert 40 timmar. Annars är det väl några timmar om dagen. Jag grejar ju hellre med det än att spela tv-spel.
Debatten kring konstgräset har varit Williams hjärtefråga och är det han är stoltast över hittills.
– När politikerna röstade igenom att vi skulle få en konstgräsplan så var det hur stort som helst. Jag och Jonas Albinsson har verkligen lagt ner våra själar i arbetat för att det skulle gå igenom. Det är livsnödvändigt för föreningens verksamhet, så det är något jag är jätteglad över att vi har genomfört.
När han får frågan om vad som driver honom, så blir det tydligt att det handlar om mycket mer än framgången för en fotbollsförening.
– Jag älskar Surte, jag är uppvuxen där. Men när jag själv var 12 år och vi ville ha en konstgräsplan på Surte IP så sa alla att det inte gick, att det var omöjligt. Det har blivit min drivkraft, jag vill göra det bättre för ungdomarna i Surte och Bohus idag. Att de ska få bättre förutsättningar för att spela fotboll, säger han och fortsätter:
– Men även för att det ska hända något i Surte. När man pratar med äldre i Surte handlar snacket oftast om hur det var förr, istället för att göra saker för morgondagen. Det är klart att man ska värna om historien och Surte har en väldigt fin historia med Glasbruket exempelvis. Det är jättecoolt men vad gör vi nu? Vi kan inte bara prata om det gamla.
