Det finns ingen återvändo. Det finns i realiteten inget alternativ. Att stoppa ett byggprojekt som redan kostat över 30 miljoner för att slutnotan sannolikt blir det dubbla är trots allt inte försvarbart. Sen kan man tycka vad man vill om ärendet och hanteringen av projektet. På den punkten tror jag dessutom att alla är överens och det absolut viktigaste när det gäller ridhuset på Jennylund är att lära läxan, ty detta som skett får aldrig ske igen. Nästan lika viktigt blir det sedan att lägga detta bakom sig och i den mån det är möjligt se ridhuset som en stor tillgång. Bakgrunden till att kommunen tog beslut om att genomföra projektet är ändå det stora intresset för ridsport som framför allt fångar upp många tjejer. Enkätundersökningar visar att tonårsflickors psykiska ohälsa ökar. Låt oss se ridhuset som en av flera nödvändiga åtgärder.
I veckans nummer får ni läsa en intervju med ridskolechef, Magdalena Randver, som av naturliga skäl har en tillvaro som pendlar mellan hopp och förtvivlan. I samtal som jag har haft med partiernas representanter har det framkommit frågor om vart föreningen befinner sig, att den har känts frånvarande. Samma frågeställning kommer nu från föreningen som undrar var politikerna håller hus. Bara Kultur- och fritidsnämndens ordförande Sonny Landerberg (MP), har besökt klubben sedan kaoset uppstod. Det är faktiskt lite anmärkningsvärt. Föreningen borde ses som en resurs och dialogen med dem en förutsättning för att hitta nya smarta vägar framåt. Det är ju också föreningen som bär på nycklarna att mångmiljoninvesteringen får valuta. Nu gäller det att blicka framåt. Om det hade varit möjligt att backa sig ur det här och få pengarna tillbaka tror jag beslutet hade varit enkelt att ta. Ingen politiker hade sagt ja till ett ridhus för 60 miljoner om det hade varit förslaget från början och det finns många kritiska frågor att ställa till varför projektet skenade iväg utom kontroll. Det hade varit tillfredsställande att hitta en ansvarig, en syndabock, men även om det är möjligt kommer vi inte att kunna springa från notan.
Det är sällan tacksamt att vara politiker. Fråga Kommunstyrelsens ordförande, Mikael Berglund (M). Han har varit motståndare till bygget av ett nytt ridhus från första början. Nu tvingas han ändå försvara projektet. Antingen blir Ale kommun känt för ett av Sveriges dyraste kommunala ridhus eller så tvingas vi höra att vi byggt ett skelett för över 30 miljoner som saknar värde för någon. Vilken väg en politisk majoritet i Ale väljer är när man tittar på det utifrån tämligen enkel. Räntan är ju trots allt fortfarande riktigt låg och backa sig ur det här är som sagt inte möjligt.
