Uppgifterna om att ett vikingatida långskepp troligtvis ligger begravt på Göta älvs botten är sensationellt, men också mycket väntat. Med tanke på vad som tidigare har hittats i Äskekärrsområdet har det snarare varit en tidsfråga innan det verkliga fyndet skulle göras. Med stor sannolikhet har det nu skett. Två entusiaster med en svårbotad förkärlek till historia, Bo Larsen och Bo-Holger Hasselqvist, gjorde en intressant iakttagelse på en datascanning av Göta älvs botten. En formation med ett vikingatida långskepps mått gav upphittarna energi att titta närmare. Med ekolod och IR-kamera har två fritidsarkeologer lagt grunden för en upptäckt som kan ta plats bland världsnyheterna. Därför är det viktigt för den lilla lokaltidningen att presentera bevismaterialet redan idag, imorgon har kanske CNN eller Discovery redan gjort ett filminslag och ingen minns ju en tvåa… Jag tvekade därför inte en sekund på Bo Larsens fråga för två veckor sedan, om jag ville följa med ut på Göta älv och som första tidning bekräfta fyndet.
Det blev en upplevelse. Strömmen var stark och IR-kameran var svår att placera. När vi sedan också fick motorhaveri, trots att vi faktiskt satt i Ale Räddningstjänst båt, kände jag mig ännu mer övertygad. Det ska självklart vara en utmaning att finna ett världsarv. Vi bogserades tillbaka av en godhjärtad fiskare. Vad jag däremot fick med mig var en tämligen övertygad besättning. Bo Larsen och Bo-Holger Hasselqvist hade sett något i IR-kameran, men vi lyckades aldrig ta några bilder. En vecka senare begav sig upptäckarna ut på en ny färd, denna gång med en bättre utrustning. Resultatet ser ni i veckans tidning. Det råder inte längre några tvivel om att det finns något stort på åtta meters djup i höjd med Älvängen södra. Jag funderade på hur de ganska enkelt kunde finna platsen för fyndet, men efter att ha stegat 34 meter förstod jag att det inte var så underligt….och så bred är inte Göta älv. Ett föremål av den storleken är nästan svårare att missa. Fredag 18 mars kommer jag skriva in i mina memoarer. Då fick jag se den första bilden på det som troligen är världens bäst bevarade vikingaskepp. Jag fick också se den datascanning som är gjord över botten. Det framgår med stor tydlighet att formationen, klädd och nästan helt betäckt med lera, är ett skepp. När arkeologerna som nu har fått ta del av allt material anser det så intressant att de tämligen omgående kommer att skicka ner all tillgänglig utrustning och expertis för att bekräfta vad som vilar i djupet stiger pulsen ytterligare. I detta fynd kan kanske turismen i Göta älvdalen få sin nödvändiga näring.
Vad händer nu? Ja, det vilar helt i arkeologernas, länstyrelsens och rikets händer. Deras beslut blir helt avgörande. Kostnaden för att ta upp skeppet kommer vara enormt hög och tekniken väldigt avancerad i den hårt trafikerade och strömma farleden. Jag tror kanske inte att vi någonsin kommer att få se skeppet på nära avstånd, men dykningar och fynd runt platsen kan ge värdefulla svar som kan användas i en utställning som får byggas i syfte att efterlikna fyndet. Bara vetskapen om att det faktiskt ligger ett bevarat vikingaskepp från 1000-talet i vår kommun är spännande och bekräftar vår bygds identitet. Det här är Sveriges framsida – och har så varit i alla tider.
