Såhär en bit in på höstkanten börjar vi närma oss årets 40:e vecka, som även går under namnet Nationella Anhörigveckan. Den tillägnas alla som har en närstående som av olika anledningar inte klarar av vardagen på egen hand, men vem är egentligen anhörig?
Det är barn till demenssjuka föräldrar, makar och makor, föräldrar till funktionshindrade barn, men jag är säker på att det finns betydligt fler.
Det räcker egentligen att gå till sig själv, för lika snabbt som någon i min närhet kan bli sjuk, så är fallet likadant omvänt. Funderar man på hur många som skulle påverkas om jag drabbades, så är det faktiskt en hel del. I många fall är nära vänner eller andra bekantskaper lika mycket anhöriga som familjen.
I kommunens arbete med anhörigstöd poängterar Ann-Marie Thunberg, anhörigkonsulent, vikten av att komma i kontakt med de personer som berörs. Därför har man i Ale satsat mycket på just information, man vill lyfta fram vilka typer av stöd det finns att få. Det handlar framför allt om att träffa andra som befinner sig i samma situation, men också om att få mer kunskap om den närståendes tillstånd.
Med tanke på hur många människor som vårdas inom äldreomsorgen, har olika typer av funktionshinder eller är sjuka, så går det snabbt att få en uppfattning om hur många anhöriga det rör sig om. Faktum är att så gott som alla någon gång i livet kommer att tillhöra den gruppen, även om vi helst inte vill tänka på det. Räknar man därtill med alla närstående till personer som råkat ut för en olycka, brott eller drabbats av psykisk ohälsa blir kategorin ännu större. Frågan är vart man drar gränsen i arbetet med anhörigstöd.
I Ale ligger störst fokus på äldreomsorgen och de som vårdar sina gamla hemma, men arbetet håller på att utvecklas och målet är att även nå ut till andra grupper. Grundläggande för att kunna erbjuda stöd är att komma i kontakt med de närstående för att få reda på vad som efterfrågas.
Ann-Marie Thunberg menar att det ibland kan vara svårt att identifiera sig som anhörig. I rollen som den starka och vårdande glöms de egna behoven lätt bort och man kämpar på med de förutsättningar man har. Därför är det så viktigt att informationen sprids.
Ur ett samhällsperspektiv finns det även en ekonomisk aspekt av att värna om de närstående, man förebygger att de som vårdar själva ska drabbas av ohälsa.
Sedan 2009 står det inskrivet i sociallagen att alla kommuner är skyldiga att erbjuda anhörigstöd. I Ale väntar man nu på att utbildning av personal och ett omfattande informationsarbete ska resultera i något mer konkret för invånarna. Ännu finns det exempelvis inga grupper för anhöriga till funktionshindrade barn.
Anhörigveckan är en påminnelse om en grupp i samhället som sällan syns, men som omger oss hela tiden.
Nästa år hoppas åtminstone jag på att arbetet har kommit så pass långt i Ale kommun att man under veckan kan erbjuda mer än två aktiviteter för att uppmärksamma alla dessa osynliga hjältar.
