Det har varit en lång lång vinter i år, mörkret och kylan har satt sina spår…Men i en stad som varit täckt av snö… Aldrig någonsin har de inledande raderna i Snowstorms klassiker Vårstämning känts så träffsäkra som nu. Jag tillhör inte kategorin som kastar mig över telefonen när radioprataren förkunnar att växeln är öppen, men på långfredagen gjorde jag det. ”Det här är inget önskeprogram fick jag till svar…” Aj, jag visste naturligtvis inte vad det var för ett program jag lyssnade till, utan hörde bara att man var välkommen att ringa in till studion. Det gjorde jag rent instinktivt med den dumma idén att de skulle köra ”Vårstämning” en gång till för den kändes så rätt. Att få en låt som var het för 30 år sedan spelad två gånger samma dag var ingen rimlig begäran och samtalet avslutades snabbt. Jag tror dock att många håller med mig om att sällan har så starka vårkänslor präglat en påsk.
Nu rullar vi in i en intensiv period av vårmarknader, majdemonstrationer, valpropaganda, vårstädning, valborgsfirande, brasor, examen, studenter och minns jag inte fel så är det väl mors dag någonstans också… För att göra det extra kännbart har vi själva valt att inte blunda för vår födelse, utan vecka 21 ger vi ut ett jubielumsnummer. Alekuriren firar – hör och häpna – 15 år som lokaltidning.
Med tanke på allt som händer under fyra veckor i maj är det sannerligen tur att det sker i den ljusa årstiden – samma program i höstrusk med regn och kalla stormvindar hade knäckt vem som helst.
Det första som väntar är 1:a maj. Arbetarrörelsens högtidsdag som på senare tid har blivit allt mer allmänpolitisk. Andra partier föruom de röda brukar numera också ta tillfället i akt att göra små utspel. Med tanke det stundande regionvalet är jag övertygad om att de flesta partier som är engagerade i Västra Götaland kommer att ge sig ut i hetluften för att möta och vinna väljare. Årets majdemonstration i Ale har förlagts till Älvängen. Skådeplatsen blir mitt i centrum och beräknas pågå fram till dess att Älvängens vårmarknad öppnar. Det blir med andra ord en stor möjlighet för många människor som hittills inte har upplevt en traditionell majdemonstration att göra det. Utan att ta ställning för politiken anser jag att 1:a maj är något av svensk kultur. Jag ryser när demonstranterna tågar fredligt med sina flaggor och plakat för att sedan stämma upp i kör, sjungandes ”Internationalen”. Det är demokrati med starka traditioner.
Regionvalet får jag också rysningar av, men betydligt mer allvarliga. Intresset är svagt och valdeltagandet kan bli därefter. Vi kan få ett valresultat som egentligen inte alls speglar medborgarnas åsikter. Det kan bli en katastrof. Säg att de mest hängivna, de med mycket säregna åsikter väljer att rösta, medan Svenssons sitter kvar hemma. Det skulle kunna ge en parlamentarisk ordning som ingen vill kännas vid. Det får vi i så fall leva med i nästan fyra år. Med andra ord – gå och rösta – för inte tillhör du dem som tycker att vården är oviktig?
