1998 övertog familjen Szacinski fastigheten där den tidigare OK-tappen låg i Nödinge. Deras affärsidé var att driva bil- och däckförsäljning i ett av kommunens bästa lägen längs E45. Redan två år efter övertagandet informerades de om en ny översiktsplan för en utbyggd väg- och järnväg. Familjen förstod att det var viktigt att försvara sina intressen i samband med vägutbyggnaden och anlitade därför en advokat. I en skrivelse till Ale kommun betonades tidigt att skyltläget måste beaktas noga.
– Därför fick vi också gehör för våra synpunkter beträffande bullerskyddet som skulle byggas. Det var tänkt att gå förbi hela vår fastighet och därmed skymma oss från vägen. Istället blev det ett bullerplank bakom oss och invid de närliggande bostäderna. En jättebra lösning, berättar Dominik.
Kommunen och Bana Väg i Väst ville också gräva fram Lodingebäcken som ligger längs tomtgränsen. Det accepterade Szacinski med ett förbehåll. Det får inte ske några planteringar som eventuellt kommer att kunna skymma sikten. En överenskommelse om markbyte och förköpsrätt av kommunal mark för att garantera en framtida expansion av Bättre bil gjordes också. Tidigt i våras upptäckte Dominik att företrädare för kommun och Bana Väg promenerade på tomten.
– De förklarade att de bara märkte ut var träden kring bäcken skulle stå. Jag förklarade att vi hade en överenskommelse om att ingenting som kan skymma vårt skyltläge skulle planteras, men deras plan var att bland annat sätta björk och sälg. Vi hade inte fått någon som helst information om det här och vi skrev omedelbart ett brev till kommunen och hänvisade till vår tidigare dialog med kommunen, där vi var överens om att inte skymma vårt affärsläge, berättar Dominik.
Bara några dagar senare kom Bert Andersson, projektanställd att företräda Ale kommun i frågor kring Bana Väg i Väst, in i butiken med ett förslag till överenskommelse under armen.
Låga växter
– Det var ”take it or leave it”. Kommunen åtog sig i överenskommelsen att plantera låga växter, inga träd, och att dessa dessutom ska skötas av Ales parkavdelning. I gengäld skulle vi dra tillbaka vår skrivelse. När vi tittade närmare på överenskommelsen uppstod flera frågetecken. De skulle garantera fri sikt, men bara på ett begränsat område och inte hela vår fastighet. Att kommunen skulle sköta växtligheten gäller dessutom bara så länge vi står som ägare. Om vi skulle sälja verksamheten skulle avtalet upphöra, avslöjar Dominik och menar att avtalet sänker värdet på fastigheten.
Han berättar också att när familjen framförde sina synpunkter till ändringar i avtalet fick de tydligt höra att det inte var aktuellt att förändra någonting. Det ömsesidiga avtalet skulle således bara vara författat av en part.
Enkelt att lösa
– Tvisten är hur enkel som helst att lösa. Se till att ingen växtlighet som kan skymma vårt affärsläge planteras. Det ska gälla hela tomtgränsen och avtalet om skötsel ska vara livslångt oberoende vem som äger fastigheten. Vi är medvetna om att Miljödomstolen har krävt att det finns skugga för fisken i bäcken och det går också att lösa utan höga träd. Det handlar bara om den goda viljan. Vad som stör oss mest är att i samtalen med oss om bäcken nämndes aldrig ett ord om att det skulle ske några planteringar, när det nu blir så är det väl självklart att det inte får påverka oss negativt och att kommunen får sköta om buskarna. Både bäcken och växterna är ju på kommunal mark, menar Dominik.
Företagets expansionsplaner på en större bilhall och en manuell tvättstation har också blivit en bricka i spelet.
– Det har vi fått höra många gånger, att bråkar vi nu kan vi glömma bygglov i framtiden. Det är väl inte konstigt om företagsklimatet blir därefter? Vad är det för en attityd? undrar Dominik Szacinski.
Bert Andersson säger till tidningen att kommunen har gjort allt för att tillgodose företagets krav, men av någon anledning är det aldrig tillräckligt.
Ovanligt avtal
– Förändringarna i planen är delvis gjorda för att möjliggöra en utbyggnad av deras verksamhet. Det är dessutom väldigt ovanligt att en kommen skriver ett avtal och förbinder sig att sköta växtlighet som eventuellt kommer att försämra ett skyltläge. Vi har verkligen sträckt på oss, men de är ändå inte nöjda, säger Bert Andersson.
Kommer parterna inte överens får planarbetet göras om. Syftet med ett enkelt planförfarande var att snabbare kunna gå vidare med utvecklingen av området.
– Nu avstår vi eventuellt från att köpa den utlovade kommunala markbiten och kräver dessutom tillbaka den mark som Ale kommun redan har tagit i anspråk. Det känns tråkigt med tanke på att det är smådetaljer för kommunen, men som har stor betydelse för oss. Vi vill bara att fri sikt garanteras längs hela sträckan ut mot E45 och att skötseln garanteras fastigheten, inte oss personligen, avslutar Dominik som sedan visar upp imponerande illustrationer om en planerad utbyggnad.
Frågan är om ritningarna stannar på skrivbordet eller förverkligas? Det kan politikerna i Samhällsbyggnadsnämnden bestämma.