SURTE. Den fascinerande historien om det gamla brukssamhället Surte går långt tillbaka i tiden.
På Glasbruksmuseet finns många minnen väl förvarade, men Anders Lundin som själv vuxit upp i området, är säker på att det finns mer att berätta.
Han har just påbörjat sin film som väntas bli klar nästa sommar, Surte Glasbruk – the movie.
Som liten lekte han i de vita sanddynorna uppe vid Surtesjön. Det han inte visste då var att den sanden tillsammans med soda och kalk var beståndsdelar i de glas han drack sin saft ur. Intresset för sin hemorts historia kom för bara några år sedan och nu har han bestämt sig för att skildra historien om glasbruket som lades ner för över 30 år sedan. I filmen vill han ge alla som har något att berätta chansen att komma till tals.
– Ännu finns det människor kvar som var med när det begav sig. Det kan vara personer som jobbade på bruket, eller levde i samhället. Jag vill komma i kontakt med så många som möjligt som har något att berätta. En dröm hade varit att till exempel hitta en gammal dagbok från den tiden. I filmen vill jag skildra hur det verkligen var, säger Anders Lundin.
Kulturförening
Han driver ett medieföretag i Göteborg och kommer att ta hjälp av några av sina medarbetare i arbetet med filmen, men för övrigt filmar han och redigerar allt själv.
Idén fick han för ett halvår sedan och han har ägnat mycket tid åt att gräva fram delar av historien.
I Surte finns en kulturförening vid namn Bruksongar som består av människor som var med på tiden då bruket var igång. De träffas regelbundet på museet för att umgås och prata om sina upplevelser från en svunnen tid. Förhoppningen är att några av dessa personer ska vilja vara med i filmen och dela med sig av sina berättelser.
– För att komma i kontakt med fler har jag startat en blogg på Internet där alla som vill är välkomna att höra av sig om små och stora händelser, allt är av betydelse. Tanken är att filmen sedan ska säljas på museet och kanske även i andra butiker på orten. Överskottet kommer att gå direkt till Glasbruksmuseet. Jag kanske även kommer att kontakta SVT och se om de skulle vilja sända den. Jag vill vinkla filmen så att den även blir förståelig för människor utanför Ale.
Han har som önskemål att filmen ska avslutas med att man startar igång den gamla klockan som en gång hängde på inspektionsbyggnaden vid bruket. Där stod alla bruksarbetare förr och väntade på att skiftet skulle börja.
