Stig Karlsson är ursprungligen från Örnsköldsvik. Det var där allting började en gång i tiden.
– Min pappa dog redan 1962 när jag var 14 år. Mamma begravdes 1974. Det sista hon sade till mig var: ”Lär dig dansa!”.
Redan året därpå uppfyllde Stig Karlsson sin mammas önskan. Dansens virvlar fullkomligen slukade honom.
– Första gången ute på stället satte jag mig och tittade på hur de dansade hambo, sedan gick jag upp och gjorde det. Det är ungefär som att spela på gehör, jag har berikats med förmågan att kunna dansa på gehör, skrattar Stig.
Under tre års tid var Stig Karlsson ute och dansade i stort sett varje dag i veckan, bortsett från torsdagar då han var hemma och tvättade.
– Det var så fantastiskt roligt!
I samma veva bestämde sig Stig för att han skulle ge sig ut bland skolorna i Örnsköldsvik. Sagt och gjort. Det började med fyra skolor, men det skulle snart bli fler.
– Ryktet spred sig som en löpeld. Plötsligt hade jag 17 skolor som jag skulle besöka.
Hade du inget annat arbete vid den här tidpunkten?
– Jag jobbade på en bilfirma, som ville befordra mig till att bli leveranschef. Jag tyckte det var för lite betalt och sade upp mig.
Fram till 2005 var Stig Karlsson verksam i Örnsköldsvik med omnejd. Utöver dansundervisning i skolorna ledde han också Pulvergänget, som bestod av tre funktionshindrade grabbar.
– Dessa ansvarade jag för i 26 år. Vi hade totalt 760 sammankomster. Det var dans, mim och teater som gällde. Jag glömmer det aldrig!
Det blev några mil bakom ratten under de år som Stig Karlsson flängde som värst i Ångermanland.
– Jag hade en Volvo som gick 68 000 mil.
2005 valde han att styra kosan söderut, till sin bror i Ryks Damm. Ganska snart hade Stig Karlsson slagit rot i Skepplanda och ett möte med Eva Carlsson på ABF utgjorde startskottet på en ny dansturné i skolorna.
– Min bror skjutsade mig till Alboskolan och där träffade jag den dåvarande rektorn Göran Klang. Han tog emot mig med öppna armar. Sedan blev det en skola till, en till och så var karusellen igång.
Som 70-åring är ”Stuffa-Stig” fortfarande lika entusiastisk när dansen kommer på tal och vad den betyder för eleverna.
– Det finns till och med forskning som visar att musik och dans leder till mindre mobbing i skolorna. Jag var själv mobbad från det att jag gick i fjärde klass upp till årskurs sju. Det var ingen rolig tid, säger Stig.
Just den här dagen förbereder Stig Karlsson ett besök på Himlaskolan och Ahlafors Fria Skola. Kassettbandspelaren, som har varit en trofast vän genom åren, måste med.
– Det är inte lika många uppdrag som tidigare, jag är ju trots allt pensionär. Utöver undervisning i skolorna försöker jag även vara ute en del på kommunens äldreboenden. Då tar jag fram stenkakorna, sedan blir det rullstolsdans.
Det råder ingen tvekan om att Stig Karlsson berikat och fortfarande förgyller många människors vardag – ung som gammal!
