Vid receptionen på kommunhuset i Nödinge sitter Maria Reinholdsson och scrollar på sin mobil.
– Almanackan är fullspäckad som vanligt och det tycker jag om, konstaterar hon innan vi slår oss ner i ett rum på andra våningen.
Det har gått ett år sedan hon tillträdde som ny kommunchef i Ale och Maria trivs bra på sin arbetsplats.
– Det är jättebra. En fantastisk arbetsplats och en härlig arbetssituation. I Ale finns det många professionella medarbetare som vill kommunens bästa, säger hon.
Är det något som har förvånat dig under ditt första år?
– Den första överraskningen var att jag inte var förberedd på att en kommun som Ale, med över 31 000 invånare, fortfarande fungerade som en mindre kommun. Jag har tidigare arbetat i både Göteborg och Strömstad och Ale var mer likt Strömstad. I den lilla kommunen hänger det mycket på en enskild person och Ale hade inte vuxit i kläderna som organisation.
Det är mycket som har hänt i kommunen under det senaste året. Ridhusbygget på Jennylund har varit ett omdebatterat ämne som Maria fick sätta sig in i direkt när hon var ny på sin post.
– Det finns fler kommuner i landet som har sina ridhus. Jag har inte varit med som delägare i processen hela vägen, men det var väl första gången som det blev ganska tydligt för mig var vi ibland brister som organism. Jag hade läst revisionsrapporten under sommaren innan jag tillträdde som kommunchef och hade en del insyn i vad som hade gått fel, säger hon och fortsätter:
– När man gör engångssaker är risken stor att saker och ting inte blir rätt. Ett ridhus bygger man inte så ofta och det går att se samma tendens när man exempelvis bygger simhallar, idrottshallar eller ishallar. Man förstår inte svårigheten i att bygga något som är komplext. Det är sånt som händer överallt.
När det första året som kommunchef ska summeras är det svårt att inte prata om coronapandemin.
– Det blev en utmaning och det har jag inte ont av. Först och främst var jag tvungen att hitta en struktur för det som var viktigt. Än i dag har jag ett word-dokument där det endast står tre saker: skyddsutrustning, bemanning och frivilligsektorn. Att inte ha skyddsutrustning till medarbetarna som arbetar med våra sköraste är en ickefråga för mig, det ska bara finnas. Det viktigaste har hela tiden varit att skydda de som arbetar och bor på äldreboendena. Vi har löst den här krisen på ett fantastiskt sätt. Jag ser tillbaka på våren med stolthet och glädje, säger hon.
Hur är du som kommunchef?
– Det ska du väl inte fråga mig, haha. Jag försöker vara tillgänglig, utan att vara den som fattar alla beslut. Jag ser mig själv som en välbetald administratör. Ytterst har jag alltid ansvaret, men mandatet ska ligga där det hör hemma och där kunskapen är störst. Tydlighet är också viktigt för mig och jag tycker om att ha roligt på jobbet.
Vilken blir den största utmaningen under hösten?
– Att hålla ut i en långdragen process. Vi är där vi är och vi vet det vi vet. Samtidigt måste vi låta livet ha sin gång. Det är inte bra att gå runt och vara rädd.
