NÖDINGE. Stefan Andersson firar 20 år om artist.
Onsdagen den 14 mars uppträder han i Nödinge kyrka tillsammans med Blue´n Joy.
– Det blir fantastiskt! Den som inte har stått inbäddad i en kör har missat något. Jag kommer att blanda och ge ur mitt material från två decennier, säger Stefan till Alekuriren.
Förra våren gjorde Blue´n Joy ett rosat framträdande tillsammans med Åsa Jinder. Nästa onsdag får Nödinge kyrka återigen finfrämmat då Göteborgaren Stefan Andersson gör entré. Stefan slog igenom med dunder och brak med singeln ”Catch the moon” vilket gav honom en Grammis som ”Årets nykomling” 1992. 20 år och tio album senare turnerar Stefan Andersson framförallt med sina historiska skådespel No 90 Kleist, Hönsafesten och Teaterkungen.
– Om jag tycker det är lika roligt att vara artist nu som för 20 år sedan? Definitivt! Det är mycket roligare, fast på ett annat sätt. Då, när man slog igenom, var det mer en euforisk lycka. Ungefär som när man är nykär, det blir hysteriskt på något sätt. Nu njuter jag mer av de projekt jag har.
Är det samma Stefan Andersson vi ser nu som tidigare?
– Nej, det vill jag inte påstå. Det hade varit hemskt om det var så. Jag har fått nya influenser, blivit äldre, mognare och under åren utvecklar du dig själv som person. Det speglar sig i musiken också. Till en början var det bara engelska texter som gällde för min del, jag tyckte det andades mer rock´n roll på något vis.
1997/98 släppte Stefan Andersson sitt första album på svenska, svenska visor med latinska förtecken. Det har blivit ett par stycken till, bland annat ”En främlings hus” där låtarna är hämtade från Anderssons samtliga album och arrangerade för kör och stråkar.
– Jag har gjort många konserter med lokala körer och det är något speciellt. En kör är att jämföra med en V8-motor, det räcker att det puttrar lite grann så låter det mycket ändå, förklarar Stefan som nu gör sitt första uppträdande någonsin i Ale kommun.
Varifrån hämtar du inspiration till din musik?
– Jag har ett intresse av människor i stort och i smått. Alla har en historia och något intressant att förmedla. Drömmar, förhoppningar och sorger har vi alla gemensamt.
Hur är det att uppträda i en kyrka?
– Det blir en klang i kyrkan som gör det storslaget och mäktigt. Jag gillar det.
Finns det några religiösa förtecken i konserten?
– Nej, jag är inte själv religiös, inte mer än att jag reflekterar över min existens då och då. När vi har det tuffare i livet så söker vi ofta ett större sammanhang, någon att hålla i handen.
Finns det någon av dina svenska artistkollegor som du tycker extra bra om?
– Laleh tycker jag är det bästa som vi har fått fram på många år. Jag är glad för hennes skull, hon är värd den uppmärksamhet och den framgång som hon fått.
Hur tillbringar du helst en ledig helg?
– Då innehåller den gärna idrott, att spela tennis tycker jag är extremt kul. Sedan vill jag umgås med familjen och mina vänner, i kombination med god mat. Det räcker långt.
