I flera år har personalen på ICA Kvantum i Nödinge hjälpt till att slussa in människor i såväl yrkeslivet, som samhället. Det var mot den bakgrunden som ICA-handlaren Marianne Sjöö, under årets näringslivsgala, fick äran att ta emot Västsvenska Handelskammarens hederspris för social hållbarhet.
– Jag har aldrig varit så chockad i hela mitt liv, jag var totalt oförberedd. Det var väldigt fint, helt fantastiskt, berättar Marianne.
Genom åren har butiken berikats med personal från alla möjliga håll. Butiken har öppnat sina armar för personer från daglig verksamhet, arbetsförmedlingen, särskola, lärlingar från Yrkesgymnasiet och ensamkommande flyktingar. För Marianne Sjöö och hennes kollegor har det varit en naturlig del av verksamheten.
– Jag tänker att vi måste hjälpas åt. Det är så viktigt. Det känns så naturligt tycker jag. Generellt när det gäller ungdomar så är det lätt att glida iväg, säger hon och fortsätter:
– Det man får tillbaka är ju att det faktiskt går bra för folk. Satsar inte vi som är äldre och har möjlighet, så är det inte så himla lätt.
Azim Ghorbanis resa är ett sagolikt exempel på när en chans till arbete kan resultera i ett helt nytt liv. Han flydde kriget i Afghanistan som 13-åring och kom så småningom till Sverige. Senare kom han i kontakt med ICA i Nödinge. Idag är han avdelningschef och har köpt en egen lägenhet i Bohus.
– Ibland tänker jag på hur man hade det i Afghanistan. Jag kan inte beskriva den känslan jag känner idag. Jag är tacksam över att Sverige tog emot mig och att Marianne gav mig chansen, berättar Azim Ghorbani.
Han är bara en av flera ensamkommande pojkar som genom åren fått arbete i butiken.
– Vår första kille kom från Irak 2010. Efter det vet jag faktiskt inte hur många vi har slussat igenom, det är minst 20 ensamkommande, berättar Marianne och fortätter:
– Idag är vi faktiskt inte så många kvar. En del har flyttat in till stan och bytt butik eller fått andra jobb.
I samband med den stora flyktingvågen 2015 fick flera ensamkommande pojkar ett tillfälligt hem på Spinneriets ungdomsboende i Alafors. Efter att några av dem hade fått jobb på ICA, så minns Marianne hur killarna från Spinneriet nästan rekryterade varandra.
– På det sättet kom dem hit. Vi bestämde rätt så tidigt att vi inte skulle ha de här killarna som praktikanter, utan om de är här ska de ha lön från första dagen de jobbar, precis som alla andra.
Hon berättar att hon upplevt en stor vilja hos killarna som kom från Spinneriet.
– Jag har alltid upplevt att de haft ett stort driv. De som kommit hit har velat jobba, klara sig själva och tjäna pengar.
Förutom att det resulterat i motiverad personal så har det även bidragit till en bra arbetsmiljö, menar hon.
– Det ger oss andra energi, vi är i en gemenskap och det tror jag är jätteviktigt. Det är lika roligt varje dag när vi hejar på morgonen och skojar lite i lunchrummet. Varje dag är rolig och det gör att man vill åka hit.
