KUNGÄLV. Många människors liv räddas varje år tack vare blodgivare.
För alebor som vill lämna blod är laboratoriemedicin på Kungälvs sjukhus det närmsta alternativet.
För att få en inblick i hur det går till följde Alekuriren med Kristina Josefsson, biträdande verksamhetschef, på en spännande rundtur.
Här centrifugeras blodet innan det delas upp i blodplättar, blodplasma och röda blodkroppar.
Klockan närmar sig nio på morgonen när Martin Hättander, deltidsbrandman från Marstrand, stänger dörren bakom sig till laboratoriemedicin på Kungälvs sjukhus.
Kvar lämnade han fyra deciliter av sitt blod.
– Det är första gången jag lämnar blod, men det var inte särskilt nervöst säger han.
På de två britsarna inne i det vitmålade rummet görs varje år omkring 6000 tappningar, många av dem från alebor.
– Antalet blodgivare ligger rätt stabilt och årligen brukar vi få omkring 500 nya. Man får vanligtvis bara ge blod fram tills 65 års ålder och när 40-talisterna nu droppar av behöver vi få fler in fler, berättar Kristina Josefsson.
Hon har tappat mycket blod under sina 25 år på laboratoriemedicin. Som biträdande verksamhetschef sköter hon numera allt det administrativa kring provsvar och bedömningar.
Noggranna prover
Innan man kan lägga sig på britsen och lämna blod måste man försäkra sig om att man är frisk, både för sin egen skull och för den som sedan ska få blodet.
För att bli blodgivare kontaktar man Kungälvs sjukhus och bokar tid för provtagning.
Väl på plats får man börja med att fylla i en hälsodeklaration som sedan gås igenom av en undersköterska. Om allt verkar bra tas blodprov samt att blodtryck och hemoglobinhalten kontrolleras.
Vissa sjukdomar gör att man inte kan bli blodgivare, likaså om man utsatts för någon smittorisk. Har man till exempel haft sexuellt umgänge med en ny partner under de senaste tre månaderna eller tatuerat sig det senaste halvåret, måste man vänta ut karenstiden.
– Proverna som tas är mycket säkra. Det är ofta HIV (humant immunbristvirus) man pratar om i det här sammanhanget, men man ska veta att sedan 1985, när man började testa för HIV i Sverige, har inte någon smittats genom blodtransfusion, berättar Kristina Josefsson.
När alla papper är ifyllda och proverna kontrollerade bedöms, utifrån den samlade bilden, om personen är lämplig som blodgivare. Det tar omkring en månad innan svaret kommer. Efter att man blivit godkänd bokas tid för en första tappning.
– En del är oroliga för att det ska göra ont att lämna blod, men det gör det inte. Det klart att det känns när man sticker med nålen, men farligare än så är det inte.
4 deciliter blod tappas vid varje tillfälle.
Brist i influensatider
Efter att blodet tappats delas de in i olika beståndsdelar – blodplättar, plasma och röda blodkroppar.
Blod behövs hela tiden inom sjukvården, såväl till olycksoffer som vid behandling av exempelvis cancer.
– Cellerna i blodet dör tidigt vid cellgiftsbehandling och därför behöver man tillsätta nya blodkroppar och blodplättar. Förr, innan man kunde behandla magsår med losec, gick det åt mycket blod till behandling av blödande magsår. En stor del av blodet används också till läkemedelsframställning, berättar Kristina Josefsson.
Hon kan inte se att åtgången på blod är större vid någon särskild tid på året, men däremot kan det bli ont om blod i exempelvis influensatider då många av blodgivarna uteblir.
Som blodgivare får man automatiskt regelbundna hälsokontroller som gör att sjukdomar kan upptäckas i god tid. När kroppen tappas på blod tvingas den dessutom att snabbare producera nytt.
Det finns många fördelar med att bli blodgivare, men den största vinsten är ändå att kunna rädda någon annans liv.
