Vi är skyldiga alla uppklädda vikingar som vistades på Ale vikingamarknad en ursäkt. Tidningen skrev att 400 personer var ”utklädda” till vikingar, men vi har i veckan blivit övertygade om att man faktiskt inte klär ut sig till viking – man klär upp sig! Det är en begåvad reflektion som jag aldrig själv tidigare har begrundat. Dessa entusiaster lägger ner mycket av sin fritid på att sy kläder, tillverka smycken och annan kuriosa för att på så vis skapa den ultimata klädseln. De är fascinerade av vår historia och klär mer än gärna upp sig till vikingar. Det är en viss skillnad på det och när vi klär ut oss till en skojig maskerad. Så här är min absoluta ursäkt!
Kilanda Marknad arrangerades för 24:e året på Kristi Himmelfärdsdagen. Regnet till trots var det gott om besökare. Det är anmärkningsvärt och väldigt roligt att konstatera vilken dragningskraft geten, kossan och våfflorna fortfarande kan ha. Liseberg satsar 100-tals miljoner varje år på att göra sin nöjespark mer attraktiv. I Kilanda öppnar man upp gården och tar ut djuren. Har du tur får du sitta upp i en traktor. Det räcker emellertid för att locka ut barnfamiljerna. Lantgården i sig erbjuder en miljö och verklighet som för många är både unik och främmande idag. Bakom Kilanda Marknad står en mängd entusiaster. Jag hoppas att återväxten hänger med sällskapet för nästa år firar evenemanget redan 25 år och av marknadsbesökarna att döma vill de gärna ha en försäkran om att det fortsätter i 25 till…
Kampen för Europas fattigaste barn i Moldavien fortskrider. Målet, cirka 6000 euro, är halvvägs borta. Smyrna Second hand skänkte även i år 15 000 riksdaler och är tillsammans med Starrkärrs församling viktiga garanter i insamlingen. I en annons vädjades om andra insatser, att till exempel avstå kaffet en dag till förmån för de mest utsatta barnen i Moldavien. Enligt mig en gest som alla arbetsplatser borde mäkta med. Fråga er själva vad ni kan göra? Många bäckar små gör en stor skillnad i Moldavien.
Insamlingen pågår till 31 maj och ni följer den på alekuriren.se.
På lördag är det premiär för Dansen på Furulund, ett nytt bygdespel av författarna Kent Carlsson och Christel Olsson-Lindstrand. Jag var med när de för ett antal år sedan fick idén att här borde man spela teater. Vi stod på dansbanan i Furulundsparken och visst var det en slående tanke. Fördelen med detta utomhusspel är att det kan spelas oavsett väder. Publiken sitter skyddad under tak på dansbanan. Handlingen utgår från alla sanna och mindre sanna historier som en danspark självfallet bär med sig genom åren. Jag har svårt att tänka mig ett bättre ämne för detta musikaliska kulturgäng och jag hoppas vi blir många som trängs om biljetterna i vår.
