Ale Innebandys unga damlag firade avancemang till division 1 inför fullsatta läktare i lördags. Det mest fascinerande är att dessa supertjejer är dubbelidrottande atleter. Många av dem lägger nu klubban på hatthyllan samtidigt som de snörar på sig fotbollsskorna. Det är tyvärr inte lika vanligt som förr och värt en extra applåd.
Vi är några som fortfarande minns hur framför allt bandyspelare bytte skridskor mot fotbollsskor. Även handbollsspelare var länge – och är fortfarande i unika fall på lägre nivåer – dubbelidrottare. Numera är det i seniorlag ofta sällsynt med spelare som lagidrottar året runt.
Ale IBF:s supertjejer som firar serieseger i division 2 och avancemang uppåt sätt nu på prov. För att klara att ta nästa kliv behöver träningsdosen höjas och utmaningen att dubbelidrotta riskerar att bli för stor. Må vi hoppas att det inte blir så. Det finns nämligen få saker som är så imponerande som att se dessa multiidrottare utföra stordåd både inne och ute. Att ha förmågan att behärska olika discipliner likt en mångkampare som Carolina Klüft är få förunnat. Hoppas Ale IBF fortsätter att förespråka den möjligheten även efter avancemanget.
Lagom till sommartid växlar vi över från typiska vinteridrotter till sommarsporter. På långfredagen är det seriepremiär i division 2 Norra Götaland där Ahlafors IF numera huserar efter ett snabbt besök i Ettan södra.
Det är fortfarande fotboll på en ganska bra nivå, men sjävklart inte att jämföra med fjolåret när Sjövallen gästades av storheter som ex-allsvenska Åtvidabergs FF, IK Oddevold och Falkenbergs FF. Namnkunniga motståndare är alltid en extra krydda, men det ställdes också helt andra krav på matcharrangemanget. Nu återgår allt till gamla invanda rutiner, utan avspärrningar och upphåsade säkerhetsanalyser.
Bara att slippa ackreditera sig och hänga på sig en väst för att få lov att dokumentera vad som händer ute på plan känns som en seger i min lilla värld.
I Ettanfotbollen förespåkas dessutom en kraftfull digitalisering. Biljetter ska vara digitala och den som kommer med en hundring eller två för att betala i entrén får ofta problem. Det där retar mig. Att inte alltid vara säker på att kunna betala med rikets egna sedlar känns barockt. Har vi en valuta med tillhörande sedlar måste de väl ändå vara godkända som betalmedel? Men icke. Inte ens i offentligt styrda verksamheter som sjukhus och apotek är sedlar alltid accepterade.
I händelse av krig eller annan katastrof där det digitala systemet riskerar att bli utslaget rekommenderar MSB (Myndigheten för samhälle i beredskap) att vi ska ha minst 2000 kronor i kontanter gömda hemma. Frågan är hur de ska användas och var? Om det digitala finansiella systemet slås ut lär ju inte kassalinjen på ICA, Coop eller Willys fungera heller…
Glad påsk by the way!
