I lördags var det premiär för ”Dansen i Furulund”. Föreställningen är en del i Ahlafors IF:s 100-årsjubileum och utgår från medlemmarnas egna berättelser om vad som har hänt i föreningens anrika festplats. Furulundsparken har varit en viktig näring för AIF:s verksamhet. Att dansbanan nu står som skådeplats för ett bygdespel känns inte mer än rätt. För alebor i allmänhet och ahlaforsare i synnerhet finns det ofta en relation till Furulundsparken. Historierna är många och innehåller både glädje och sorg. Jag kommer aldrig att glömma när Thore Skånberg, dåvarande ordförande i Ahlafors IF, informerade lokaltidningen om branden som tillintet-gjorde hela dansbanan julen 2004. Föreningens alla krafter sattes på prov och ett knappt halvår senare fanns en ny rotunda att dansa upp på. Idag vet vi att Ahlafors IF inte är en 100-åring som behöver väckas till liv. Den sprudlar av verksamhet och Furulundsparken är finare än någonsin. Nu fungerar den dessutom alldeles utmärkt som scen för Teatervindens skådespel om seklet som gått. Jag hann inte dit för att själv bevittna premiären, men efter att ha hört om den lyckade premiären så känns det faktiskt ganska skönt att ha det framför sig.
Lördag 1 juni hälsas TV-laget med kända profiler välkomna till Ahlafors IF och Sjövallen. Målet är självklart att skapa en folkfest och bjuda in fler än bara de närmast sörjande att delta i firandet. Det bör ju vara ett tämligen stort nöje att se Patrik Sjöberg sparka boll i samma lag som Robert Prytz. Om Sjöberg hoppade högt så var Prytz en mästare på skott i samma höjdledd… Det blir ett spektakel, men också ett intressant möte med alla tidigare profiler i AIF som numera tillhör Oldtimers. Många av dem har min generation bara hört talas om, även om matchformen säkert inte är som förr hos det stora flertalet hoppas jag att vi får se en udd av talang som kan fortsätta förstärka bilden av svunna framgångar.
Lokaltidningen är sedan ett antal år engagerad i insamlingen ”Europas fattigaste barn”. Vi skrev ett treårsavtal för att garantera en långsiktighet i stödet till att hjälpa de mest utsatta barnen i den lilla moldaviska kommunen Budesti. Tunga partners i arbetet har också varit Smyrna Second Hand, Starrkärrs församling, Nolskolan och Ahlafors Fria skola. Någonstans fanns ju en förhoppning att behoven skulle minska i ett land som till och med deltar i Eurovisionsfestivalen, men tyvärr är det inte så. Tillsammans med generösa bidragsgivare såväl företag som alebor har vi alltid lyckats få ihop dryga 6000 Euro. I år har det gått trögare, men friskvårdsföretaget Sportlife gav mig nytt hopp då de i veckans tidning lovar att skänka 50 kr för varje person som provtränar nu på söndag. Om du inte tidigare har förstått meningen med att träna så har du nu ett starkt skäl. Träna för Europas fattigaste barn!
