I 78-åringens radhus i Bohus kryllar det av sköldpaddor. Tre stora hyllor har tillägnats samlingen, ändå får inte alla plats. De kan räknas i hundratal och vart man än går ser man dem. Antingen i formen av ett saltkar eller så uppenbarar de sig i ett mönster på kökshandduken.
– Jag vill inte att samlingen ska ta mer plats. Köper jag några nya så får väl jag knö in dem eller flytta bort några andra. Det får räcka nu, säger Anna-Karin Thörling och skrattar.
Vi slår oss ner vid matbordet. I en skål ligger det senaste tillskottet, en liten färgglad sköldpadda som hon köpte i Grekland häromveckan – drygt 70 år efter att hon fick sin första.
Varför fastnade du för sköldpaddor?
– Det är något med det djuret som jag tycker om. Det är en gammal symbol för vishet. De har ett hårt skal, men är mjuka inuti, säger Anna-Karin och fortsätter:
– Men en stor orsak är nog att jag och min bror fick en ”riktig” sköldpadda som hette Johanna när vi var små. Då var jag bara 6 år gammal.
Hon berättar att hon inte långt därefter även fick sin första, icke levande, sköldpadda av sin farbror. Den köptes i Spanien och är gjord i bärnsten.
Därefter har det bara fortsatt. Antingen har hon fått sköldpaddor som gåvor eller shoppat loss själv. En del har varit billigare, andra dyrare och de har kommit från alla världens hörn.
Hur många sköldpaddor har du?
– Jag har räknat dem en gång och då hade jag över 500 stycken, sedan har det tillkommit några och några har jag lagt undan, säger Anna-Karin.
Innan pensionen arbetade hon på Handelsbanken i Bohus, och nästan alltid fick några samlarföremål följa med till jobbet.
– I kassan hade jag alltid några sköldpaddor ståendes som jag bytte ut med jämna mellanrum. Barnen tyckte ofta att det var kul och var nyfikna på om jag hade några nya sköldpaddor, säger hon och ler.
Vi lämnar matbordet och tar en titt i skåpen. Det är slående hur Anna-Karin har en anekdot kopplad till varje föremål. De små konststyckena hjälper henne att minnas tillbaka. Hon minns hur det gick till när de köptes, var, och kanske även vad hon gjorde den dagen.
En sköldpadda i trä köpte hon av en ”entandad man” nedanför kinesiska muren. En annan införskaffade hon i Paris – trots att hon inte hade några pengar. Hon tar fram sköldpaddan som är gjord av benporslin och berättar:
– Den här är jättevärdefull för mig. Jag och min man hade firat vårt tionde bröllopsdag, 1982 i Frankrike. Vi var på väg till flygplatsen för att åka hem, hade redan checkat ut och gjort slut på våra franska pengar. Då fick jag syn på den här i en antikaffär, säger hon och fortsätter:
– Jag frågade om jag kunde köpa den på kredit. Jag förklarade att jag samlade och frågade om jag kunde få skicka pengarna när jag kom hem. Otroligt nog gick de med på det.
