Klockan närmar sig 21.00 på lördagskvällen och i en lokal i centrala Nödinge har ett gäng med nattvandrare samlats. De slår sig ner vid ett bord och samtalet om deras verksamhet startar.
– Vårt uppdrag är inte att agera, utan vi ska synas ute och därmed skapa trygghet för ungdomarna, säger Jaana Parkås, som vanligtvis brukar nattvandra i Älvängen.
– Vi samverkar med polisen om det händer något och vi har också nära kontakt räddningstjänsten och Mini-Maria, som är en öppenvårdsmottagning för ungdomar, fortsätter Patrik Pehrsson.
Nattvandrarna Sverige är en ideell organisation med lokala grupper och föreningar. I Ale finns de både i Nödinge och Älvängen.
– Men vår vision är att engagera ännu fler och att vi täcker samtliga orter i kommunen, säger Renée Palmnäs.
Varför började du att nattvandra?
– Jag fick ofta höra att det var stökigt ute och att många bedrövliga saker inträffade på kvällarna och nätterna. Jag ville gärna se hur det var och bilda en egen uppfattning, svarar Renée.
Är det stökigt?
– Det skiftar väldigt mycket. Under en del perioder kan det vara oerhört lugnt och helt plötsligt händer det saker överallt. Överlag är Ale en lugn kommun och det gäller att hålla det så också, svarar Patrik Pehrsson, som har nattvandrat i många år och är ute varje helg.
– Vi vill skapa kontinuitet här i Nödinge, att ungdomarna kan lita på att vi är här varje helg. I dagsläget är vi drygt 20 aktiva vuxna som vandrar och vi möter många olika sorters människor, både vuxna och ungdomar – vilket är fantastiskt.
Innan de sju nattvandrarna beger sig ut på kvällens pass tar de på sig varsin gul jacka.
– När ungdomarna ser våra jackor vet de att det är vuxna personer som är nyktra och har tid att prata med dem, säger Patrik Pehrsson.
Rundan går genom de centrala delarna i Nödinge, men under denna kväll är läget lugnt.
– Under den här årstiden brukar det inte hända så mycket. Det är kallt och ungdomarna tycker inte att det är roligt att vara ute, säger Kristin Lindström.
Ibland kan de också ta sig till Nol och Alafors.
– Vid vissa tillfällen finns det ett behov att åka dit, vi brukar röra oss där ungdomarna är och ibland kan det hända saker i andra orter där det inte vanligtvis finns nattvandrare, förklarar Patrik Pehrsson, som uppger att den vuxna närvaron på gatorna har minskat överlag.
– Tyvärr är det så. Jag vet inte vad det beror på, men som tur är blir vi fler och fler som är aktiva – men vi hoppas att ännu fler ansluter.
När klockan slår över midnatt avslutas vandringen.
– Det är en fantastisk känsla att hjälpa ungdomarna. Tänk dig själv om du är en ensam tjej i tonåren som ska gå hem ensam från pendelstationen i mörkret. Då kan det vara skönt att få sällskap av några vuxna, avslutar Jaana Parkås.
