För 44 år sedan bekantade sig Håkan Grundberg med Skepplanda BTK. Då, 1977, började han som liten knatte att idrotta i föreningen. Tolv år senare, 1989, skulle han även komma att engagera sig som ledare i den förening som kommit att forma hans liv.
De senaste 30 åren har han på ideell basis underhållit och sett till att Forsvallen är en idrottsplats man vill komma till. Sysslorna har inneburit allt ifrån att byta en lampa till att gräva en grop.
– När vi byggde det nya klubbhuset 1991, då inredde vi övervåningen själva och jag gjorde elinstallationen. Det var så det tog fart. Sedan har det alltid funnits något att pyssla med på anläggningen och då har jag varit en del av det, berättar Håkan Grundberg som idag även är lagledare i herrlaget.
Nu när vintern har kommit och fotbollen ligger på paus, är Håkan ”bara” nere på anläggningen 2-3 dagar i veckan. Under säsongen är han där i princip varje dag – och så har det alltid varit. Men Håkan är ingen man som håller koll på antalet timmar han lägger på föreningen.
– Ja du, det har jag inte ens vågat räkna på. Det är inget jag vill föra någon statistik på, det är för mig helt ointressant. Jag har ju ett arbete också som egenföretagare med tolv anställda. Det tar sin tid det också. Det som är bra är att jag kan styra mina arbetstider lite själv, det är tacksamt, säger Håkan Grundberg.
I en tid då de ideella krafterna blir allt mer sällsynta, påminner Håkans engagemang oss om vad som får föreningslivet att snurra. Men vad är det egentligen som får en 51-årig man att viga sitt liv åt en förening och dess anläggning?
– Ambitionen är och har alltid varit att medlemmarna som utövar idrott ska ha en bra anläggning att komma till. Det var något som jag själv alltid hade som aktiv idrottare i Skepplanda och det är väl det minsta man kan begära som förening, förklarar Håkan Grundberg som menar att det kommer bli fler år på Forsvallen:
– Jag har inga ambitioner på att sluta. Så länge jag trivs med det jag gör så kommer jag att fortsätta.
Visst finns det stunder då ansvariga kan känna ett extra glädjerus över att man lyckats få till de ultimata förutsättningarna. Likt en planskötare i division 4, som ser sin gräsmatta hålla spansk toppklass lagom till seriepremiär.
Där är Håkan inget undantag, även om han medger att han är aningen kräsen.
– Jag har ganska hög tröskel innan jag är nöjd. Under alla år jag har hållit på med detta har jag bara upplevt den känslan en gång. Det var år 2000, efter sommaruppehållet, då hade vi en gräsmatta som var helt magisk, berättar Håkan och fortsätter:
– När motståndarlaget säger att ”det här var den finaste planen vi har spelat på”, då är det ett bra kvitto. Dit vill jag ju komma igen, och få uppleva den känslan.
Daniel Marsfeld
