Det är sen eftermiddag och doften av brända popcorn är påtaglig. I lokalen på kulturkontoret i Älvängen finns ungdomscoacherna Nora Andersdotter och Elvis Avdijaj. Det är dags för veckans möte i gruppen Ale Spektrum, som är en riktad mötesplats för HBTQ-ungdomar.
– Det har funnits av och till i Ale kommun, men det har berott på om det finns personal som har det som en hjärtefråga. När jag började att jobba här i januari diskuterade jag och Elvis om vi skulle starta en grupp igen, vilket vi också gjorde tillsammans med en ungdom, berättar Nora.
Ungdomen är 19-åriga Ines Selimovic. Det var hon som för några år sedan startade gruppen för första gången.
– Jag var den enda öppna HBTQ-personen i min skola och när jag kom ut blev det en stor grej. Jag behövde umgås med personer som kände likadant och som jag kunde prata med, säger hon.
Mötesplatsen riktar sig till personer som är mellan 13-20 år. De träffas varje tisdag och denna gång sitter några ungdomar i soffan tillsammans med Nora Andersdotter.
– Behovet av den här mötesplatsen finns i allra högsta grad och kommer alltid att göra. Det är bra att det finns en riktad verksamhet där ungdomarna kan känna sig trygga, säger hon.
Stämningen är avslappnad och skratten avlöser varandra – men ibland kan samtalen bli mer allvarsamma.
– Vi kan prata om allt möjligt. Mycket kretsar kring relationer, sex, politik och normer. Det är också viktigt att vi bara tar det lugnt och umgås med varandra. Ibland kan vi endast spela spel och baka. Grunden är att ungdomarna ska känna sig bekväma, säger Nora.
Upplever du att många av ungdomarna har svårt att vara sig själva?
– Ja, det gör jag tyvärr. Vissa på grund av sina föräldrar, andra av skolan. De går igenom den värsta tiden i att vara tonåring och därför måste vi finnas där för dem.
Det var just i skolan som Ines upplevde den värsta tiden.
– När vi exempelvis hade sexualkunskap och pratade om det här ämnet kunde läraren rikta all sin uppmärksamhet mot mig. Det kändes uppenbart och jag skulle kalla det för mobbning, även om andra kanske inte såg det så. Jag mådde dåligt psykiskt, men den här gruppen stärkte mig. Här kan jag vara mig själv och nu vill jag att fler barn och ungdomar ska förstå att HBTQ är normalt. Därför håller jag på att utbilda mig till lärare.
Nora vill nu att fler ungdomar ska ansluta sig till gruppen.
– De flesta som kommer hit är från Älvängen, Skepplanda och Nol. Vi vill att det ska komma ungdomar från hela kommunen, säger hon.
Vad betyder det här uppdraget för dig?
– Det känns bara livsviktigt att vi arbetar med ungdomarnas fritid och att de ska känna en meningsfullhet. Den psykiska ohälsan är väldigt hög i gruppen och under våra träffar kan de förhoppningsvis tänka på något annat i några timmar.
