Det är onsdag kväll och mörkret har sänkt sig över Nödinge. Inne i församlingshemmet är det dags för Anonyma Alkoholister att anordna ett möte – ett öppet sådant. Alekuriren får möjlighet att delta, men med en del krav: inga namn får nämnas och inga bilder får tas. Runt bordet – där bland annat bakverk, kaffe och levande ljus finns – sitter totalt elva personer.
– Alegruppen startade 1989 och vi är i dag den enda på denna sidan älven mellan Göteborg och Trollhättan. Vi genomför ett möte en gång i veckan och som mest är vi runt 15 personer, berättar en person.
Anonyma Alkoholister beskrivs som en ideell och världsomspännande gemenskap av män och kvinnor som delar sina erfarenheter med varandra för att lösa sitt gemensamma problem och hjälpa andra att tillfriskna från alkoholism.
– Det enda kravet för medlemskap är en önskan att sluta dricka. Vi kan inte tvinga någon att komma hit. Jag har varit med i många år och i början var det svårt. För mig för det helt otänkbart att leva ett liv utan alkohol, men mitt förhållande till det har alltid varit problematiskt och jag kunde till slut inte hantera det. Jag höll på att förstöra mitt liv och den jag var då vill jag aldrig bli igen.
Av de som söker sig till AA är det få som väljer att stanna kvar.
– Det har blivit mer vanligt att man går på några enskilda möten och sedan försvinner igen. Då är risken för återfall betydligt högre än om man regelbundet kommer hit och många tror att de kan hantera alkoholen efter några veckors nykterhet, men det fungerar aldrig. För mig har det varit avgörande att vara med i AA. Utan dem hade jag inte levt.
Under mötet får var och en möjlighet att berätta sin historia. Man inleder med att säga sitt namn och att man är alkoholist. Inga frågor får ställas och inga råd får ges.
– Alla får komma hit, vi kan inte stänga ute någon men är man berusad får man inte prata – bara lyssna. Även om vi har samma problem skiljer sig våra erfarenheter mycket från varandra. För mig är det viktigt att lyssna på andra för att komma framåt i min egna process. För alkoholister finns det oftast tre utvägar om man inte bestämmer sig för att vara nykter: att hamna på en institution, bli inlåst i ett fängelse eller begå självmord, säger en person.
Är det samma problem i dag jämfört med för några år sedan?
– I dag är det mer vanligt med blandmissbrukare, men i övrigt är problematiken samma nu som då.
Mötet pågår under drygt en timme och efteråt medger flera att de lämna församlingshemmet med lättare steg än när de kom dit.
– För mig är det avgörande att jag kommer hit varje vecka. Jag tycker om att gå på möten och träffa människor som har liknande problem. Det är en viktig del för mig att fortsätta leva i nykterhet.
