Det var i maj 2021 som Lena Orstadius i en längre intervju berättade om hennes situation som kommunpolitiker. Hon beskrev då en vardag som innehöll mängder med hot och trakasserier.
– Jag fick meddelande via sms, messenger och mejl varje dag, hela tiden. I julas blev det så extremt att jag inte orkade gå till jobbet. Jag kan få uppemot flera hundra meddelanden per dag och det handlar om alltifrån mitt utseende till att jag är socialdemokrat, berättade hon.
Läs också: En vardag med hot och trakasserier
Nu, snart tre år senare, minns hon tillbaka till den tiden.
– Det var den jobbigaste perioden som jag har varit med om inom politiken. Efter den första artikeln i Alekuriren var det en man som kom fram till mig i mataffären, tog tag hårt i min arm och sa att jag fick skylla mig själv, säger Orstadius och suckar djupt.
Sedan dess har hon genomfört olika åtgärder för att förbättra situationen.
– Det är inte lika enkelt att kontakta mig via sociala medier och jag har inlett ett bra samarbete med kommunens säkerhetsavdelning. Det känns som att jag har blivit slussad åt rätt håll och jag står inte ensam längre, berättar Orstadius och fortsätter:
– Jag tycker också att hjälpen från polisen har blivit bättre. De tar hot och hat mot förtroendevalda på ett större allvar, kommunen stöttar mig mycket samt mitt parti och kollegor, vilket är väldigt positivt.
Hennes liv är dock inte fritt från hot och trakasserier. Lena Orstadius berättar att hon fortfarande får obehagliga meddelanden.
– Ibland kan jag fortfarande få direkta dödshot, senast var i höstas. Det kan vara perioder där jag får flera stycken.
Hur reagerar du då?
– Jag får ont i magen och blir tyst. Det känns dumt att säga att det har blivit en vana, men så är det.
Känner du att det är värt att vara kommunpolitiker?
– Ja, absolut. Jag tänker inte ge mig. Vi måste börja prata mer om problematiken kring att förtroendevalda hotas och trakasseras utifrån sitt uppdrag. Jag tänker inte acceptera tanken att dessa människor ska vinna, för det skulle vara ett hårt slag mot demokratin.
Är du förvånad att det här kan ske i en sådan liten kommun som Ale?
– Både ja och nej. Först tänkte jag att det här endast kan drabba politiker i riksdagen, men när jag tänker en vända till är det inte konstigt att jag som kommunpolitiker blir utsatt eftersom steget till befolkningen är kortare.
Hur mår du i dag?
– Mycket bättre. Det har tagit tid att våga prata om situationen och i dag har jag mer skinn på näsan och känner mig mer trygg i situationen nu än för några år sedan. Jag vet hur jag ska gå tillväga och vilket stöd som finns.
