Är det redan dags igen? Under årets fem sista veckor duggar traditionerna tätt och för oss som bevakar det som händer blir det en särskilt intensiv period. Med över 20 års erfarenhet är det mesta repriser, det är ju det som är själva grejen med traditioner – att de inte förändrar sig utan snarare bara upprepar sig. Det är roligt att bläddra tillbaka och upptäcka att marknader, utställningar och arrangemang är desamma som när vi började ge ut tidningen 1996. Befolkningen i Ale och Lilla Edet är därmed att beteckna som ett traditionskonservativt folk. Den enda skillnaden, vilket är en sorglig historia, är att Ale Lucia inte längre kan krönas. Sedan flera år tillbaka är också Götaälvdalens Lucia som kröntes i Lilla Edet ett minne blott.
Hur såg det ut för 30 år sedan då? Jag grävde fram en Ale Tidning från första veckan i december 1988. Då hade ännu en julmarknad arrangerats i Älvängen och man undrade hur lång traditionen skulle bli… Idag, 30 år senare, vet vi att marknaden lever vidare och om knappt två veckor är det dags igen. I samma tidning refererades det från Skepplanda BTK som firade 40 år. Herrar som Gerhard Sager, Jan-Erik Eriksson, Mikael Olsson med flera fick förtjänsttecken. När klubben nyligen firade 70 år var samma herrar på scen… En del saker består även när åren går.
För 30 år sedan handlade budgetdebatten om behovet av att låna pengar för att inte försämra den kommunala servicen i det som beskrevs som tillfälligt dåliga tider. Utmaningarna påminde om dagens. Stigande kostnader för omsorgen och en utökad hemtjänst. Kommunalråd Sven Pettersson (S), som fortfarande är engagerad nödingebo, vann gehör även om Jan A Pressfeldt hade flera inlägg om att lägga ut centralköksverksamheten på entreprenad och att sälja delar av Alebyggen. En fråga som Pressfeldt drev 30 år senare.
Den stora skillnaden 2018 jämfört med 1988 är att Ale kommun idag har ett överskott om drygt 53 miljoner kronor. Det är ändå 11 miljoner sämre än budgeterat, men 1988 kämpade kommunledningen med ett underskott om 20 miljoner. Det är en viss skillnad.
Ale var då en kommun som fortfarande höll på att forma sig. Diskussionerna om var ett framtida kommuncentrum skulle ligga hade inletts och den hetaste frågan gällde ett eget gymnasium eller ej.
30 år senare har vi både upplevt byggnationen och förverkligandet av en riksomtalad gymnasieskola. Vi har också fått höra politiker smärtsamt meddela att Ale gymnasium inte längre står sig i konkurrensen och att en nedläggning blev oundviklig.
I Ale Tidning 7 december 1988 går också att finna firandet av tre butiksöppningar. Ale Hundshop, skivaffären Maxi Music och underklädesbutiken Scotts Sil & Lace. Ingen finns kvar idag och hur utbudet av handel på hemmaplan ser ut om ytterligare 30 år avgör vi och framtidens konsumenter. Våra köpvanor styr utvecklingen och även om vi har upplevt stora förändringar de senaste 30 åren så är mycket också sig likt.
Förutom Lucia då…
