ALE. På Göta älv fraktas varje år cirka tre miljoner ton gods.
På väg till och från Vänernregionen passerar dagligen lastfartyg från världen över.
Lotsen Martin Hammar från Nödinge har därför ett viktigt uppdrag.
Det har börjat duggregna när Martin Hammar parkerar sin bil vid kajkanten på Tångudden i Göteborg.
Det är onsdag eftermiddag och om bara en liten stund väntas lastfartyget Patria som kommer från Hull i England anlända till Älvsborgsfjorden.
Ett närmare fem timmar långt arbetspass väntar för Martin som ska lotsa båten längs Göta älv upp till slussarna i Lilla Edet, där en kollega tar över. Han vet sällan i förväg exakt vilken tid en båt kommer och måste därför ha beredskap för att kunna vara på plats med bara några timmars marginal. Många fartyg anländer dessutom nattetid.
Inne på Sjöfartsverkets kontor följer han båtens position på ett digitalt sjökort.
– Nu är de snart framme, säger han och tittar ut mot vattnet i kikaren.
Väl nere på kajen kränger han på sig flytvästen och hoppar ombord på lotsbåten som ska ta oss ut till Patria som ligger och väntar ute i fjorden. Regnet har ökat i styrka när vi kommer fram och vindarna från Kattegatt blåser friskt. Med vana rörelser klättrar han uppför repstegen och landar på det våta däcket. Händerna klibbar mot de saltvattenstänkta räckena och det doftar starkt av havstång.
Martin hälsar på den ryska kaptenen och överstyrman innan han sätter sig tillrätta uppe på bryggan och greppar styrspaken.
– Patria is now proceeding up the river, rapporterar han till övervakningscentralen och sätter kurs i riktning mot Älvsborgsbron.
Innan fartyget kan gå under bron måste toppmasten fällas och iklädda gula regnrockar klättrar kaptenen tillsammans med övrig besättning upp på taket, på sjöspråk kallat ”monkey island”.
Kaptenen passar sedan på att dra sig tillbaka och vila ett par timmar i sin hytt medan Martin tar över rodret.
Det fördolda
Älvsnabbar och fritidsbåtar passerar på båda sidor när vi i nästan sex knop närmar oss Göta älvbron. Trots att det är nästan åtta meter tillgodo i öppningen gäller det att hålla tungan rätt i mun när det 82,5 meter långa och 12,6 meter breda fartyget ska igenom.
På höger sida innan Marieholmsbron passerar vi ”De döda fartygens kaj”. Här ligger vrak till båtar och väntar på att antingen rustas upp eller skrotas. En gammal båt som tidigare utgjorde kinakrog med en utsirad drake i fören guppar nu modfälld omkring i en liten hamnbassäng.
– Härifrån ser man stadens baksida, sådant som inte syns varken från motorvägen eller från tåget. Man tänker sällan på hur mycket trafik det ändå går här på älven. Varje dygn passerar i genomsnitt fyra och ett halvt fartyg och årligen fraktas cirka tre miljoner ton gods här. Bara ett fartyg kan vara lastat med 4000 ton, vilket motsvarar ungefär 150 långtradare, berättar Martin och fortsätter:
– Den här typen av transporter har framtiden för sig, inte minst sett ur ett miljöperspektiv. Vi är långt ifrån kapacitetstaket och inom sjöfarten finns mycket outnyttjade transportresurser.
I fem år har han jobbat som lots och passionen för yrket har inte svalnat en grad. Med nyfikna ögon och stolthet i blicken tittar han ut över Göta älv, hans dagliga arbetsplats. Han pekar och berättar små historier om platserna som sakta passerar förbi.
– Jag tröttnar aldrig på det här. Man kör olika båtar och träffar olika människor hela tiden. Även förutsättningarna varierar. Som nu, mitt på dagen när det är ljust och klart, är det optimalt till skillnad från när man kör mitt i natten eller i tät dimma. Ibland ser man knappt en meter framför sig och på vissa ställen är det väldigt grunt längs älvkanten. Det gäller att känna till området och det är därför som fartygen behöver lots.
Totalt i hela Sverige finns 190 lotsar, varav 18 på Göta älv. Det är ett yrke som kräver fyra års högskoleutbildning, sex års sjötid samt ett års lärotid på älven.
Martin, som är uppvuxen vid kusten i Åsa, blev tidigt intresserad av båtar och efter avslutade gymnasiestudier till kemiingenjör gick han till sjöss. I tio år jobbade han ute på havets vågor och reste runt hela jordklotet.
– Lots är ett gammalt yrke och man har som regel en gedigen bakgrund inom sjöfarten. Vi kan ses som kvalificerade konsulter som hjälper fartyg på vägen eller som farledsspecialister.
Grönskande älvstrand
Från gråa industriområden och belamrade kajer i Göteborg tar grönskan över allt mer ju längre uppåt älven vi kommer. Vattnet ligger spegelblankt och reflekterar den blomstrande vegetationen. Några kor betar förnöjt på den gränsande ängsmarken.
Med 2450 hästkrafter under oss passerar vi Lärje, Angeredsbron, Surte hamn och fortsätter bort mot Bohus fabriker.
Klockan halv fyra har lastfartyget Patria nått Jordfallsbron, som redan stått öppen en liten stund för att släppa igenom ett par fritidsbåtar.
På höger sida, eller styrbord som det ju heter på sjöspråk, glider Alependeln tyst förbi ovanför Denofakajen och vid strandkanten på andra sidan står en man och fiskar.
– Just här strax norr om Jordfallsbro har fisket eskalerat på sistone. I det här området brukar man även få syn på bävrar och tittar man noga ser man de nedgnagna trädstammarna, säger Martin och ökar farten något i bredgången mellan Bohus och Älvängen.
Överstyrman ställer två koppar nybryggt kaffe på bordet och börjar sedan noggrant granska de utskrivna sjökorten.
Tillsammans med kaptenen och övriga besättningen har han varit ute till sjöss i snart fyra månader och ser nu fram emot att återvända hem till ryska Rostov för en tids ledighet.
Fartyget går med tomma containrar från hamnstaden Hull i England till svenska Kristinehamn, där det ska lastas med stål, papper och sågat virke. För att hinna klart innan midsommarledigheten går fartyget nu med full maskin.
– Ibland brukar vi spela fotboll nere i lastutrymmet, berättar överstyrman på bruten engelska.
Efter Älvängen smalnar älven av och Martin får koncentrera sig när han styr båten genom kurvorna i höjd med Alvhem. Vi passerar Bäcksholmen och Ladugårdsholmen och fortsätter mot Götakrökarna.
– Här har det hänt en del olyckor eftersom det är så smalt, säger Martin.
Små marginaler
Idag står vattnet lågt, vilket gör att strömmen blir svagare, men ökar suget längs kanterna.
En aning tidigare än beräknat kommer lastfartyget Patria fram till slussen i Lilla Edet. Här gäller det att ha precision eftersom några marginaler knappast är att tala om. Kaptenen antecknar ankomsttiden i loggboken medan besättningen är i full färd med att förtöja fartyget med grova tampar.
För lotsen Martin Hammar är arbetspasset slut för idag. Han tar farväl av kaptenen, överstyrman och resten av besättningen innan han hoppar i land. I natt är han ledig, men redan i morgon väntar nästa fartyg på att lotsas längs Göta älv.
JOHANNA ROOS
Foto: Allan Karlsson
Jordfallsbron är en av många broar som fartygen passerar på sin resa längs Göta älv.
Patria är ett av många lastfartyg som trafikerar Göta älv. Ombord finns oftast en lots och inte sällan är det Martin Hammar från Nödinge.
Martin Hammar från Nödinge stortrivs med att ha Göta älv som arbetsplats.
Lotsen Martin Hammar hoppar av sitt pass efter slussen i Lilla Edet.
Marginalerna är inte särskilt stora för de största lastfartygen, särskilt inte i slussarna.
