Suicide Zero är en ideell organisation som arbetar för att minska självmorden i Sverige. Sedan några år tillbaka är Marcus Eriksson ansvarig för att driva arbetet i Västra Götalandsregionen.
– Vi arbetar med påverkansarbete, opinionsbildning, utbildning och stöd av forskning. Vi försöker öka kunskapen hos politikerna. Allt som vi gör nationellt gör jag även här i Västra Götaland, berättar Marcus Eriksson.
När Marcus var 24 år tog hans pappa Conny sitt liv. För att bearbeta sorgen tog Marcus hjälp av organisationen SPES (Riksdöfrbundet för Suicidprevention och efterlevandestöd).
– Hjälpen från Spes var väldigt bra men från samhällets sida så var hjälpen obefintlig, berättar Marcus.
Han upplevde att det på kommun- och regionnivå inte fanns någonstans att vända sig.
– Det är en målgrupp som både kommunerna och regionerna generellt blundar för. Det är ingen målgrupp som stöttas eller prioriteras i speciellt stor utsträckning, säger han.
De senaste åren har han, genom Suicide Zero, jobbat för att få till en förändring på den fronten. Bland annat har han försökt driva igenom ett projekt i Västra Götalandsregionen med stöd för efterlevande.
– Varje år sker ungefär 1 500 självmord i Sverige, för varje självmord drabbas minst tio människor. Det är personer som är i behov av stöd. Årligen sker circa 250 självmord i Västra Götaland, cirka 5 varje vecka, det blir 2500 nya efterlevande varje år som det inte tas om hand om på ett organiserat sätt. En enskild kommun kanske gör ett bra jobb men generellt i regionen görs det inget tillräckligt bra jobb.
Kommunbarometern
För några år sedan noterade Suicide Zero att kommunernas arbete med att förbygga självmord var ”undermåligt”. Organisationen tog fram en kommunbarometer för att tempen på kommunernas självmordspreventiva arbete och för att få kommunerna att förstå deras viktiga roll i sammanhanget.
I årets barometer får Ale ”gult ljus” och placerar sig i mitten av spektrat. Kommunen bedöms bedriva ett fungerande arbete på flera viktiga områden – samtidigt som det finns rutiner och insatser som behöver utvecklas. Lilla Edets kommun bedöms däremot ha tagit stora kliv sedan förra året, får i år ”grönt ljus” och anses ha goda insatser på plats inom området suicid. Viktigt att tillägga är att resultatet baseras på en självskattning som kommunerna gör.
– Kommunerna har en jätteviktig roll i det förebyggande arbetet och det är något vi vill belysa. Det har länge ansetts vara enbart en hälso- och sjukvårdsfråga. Men kommunerna har en otroligt stor möjlighet att jobba förebyggande, säger Marcus Eriksson.
Vad kan en kommun göra?
– Först och främst rekommenderar vi att det tar fram en suicidpreventiv handlingsplan, någon behöver också vara ansvarig för arbetet och alla förvaltningar bör arbeta med frågan. Sedan är det viktigt för en kommun att redan i skolan jobba med att få barnen att bli trygga i att sätta ord på tankar och känslor. Vi förser kommunerna med den typen av material. Forskningen visar att de kunskaperna både är hjälpande här och nu, men även genom hela livet, säger Marcus och fortsätter:
– I faktiska aktiviteter kan det även handla om att jobba med den fysiska miljön och se över om det finns särskilda platser i kommunen där självmordsförsök har inträffat. Ett arbete man exempelvis kan göra ihop med räddningstjänst, polis och trafikverket. En sådan insats är nästan det som har starkast evidens, säger han.
Insatser som räddar liv
Fler fysiska barriärer på offentliga platser där självmordsförsöken är överrepresenterade, är något som även Bohus Räddningstjänstförbund vill få till.
Hjälper det verkligen?
– Ja. Om en människa, som mår så dåligt att den bestämt sig för att avsluta sitt liv, blir fysiskt hindrad så är det inte så att den sätter sig i bilen och åker till en ny liknande plats. När man mår så dåligt befinner man sig i ett väldigt extremt tillstånd som varar i max 10-20 minuter. Forskning visar att kroppen inte orkar vara i det tillståndet längre än så, berättar Marcus och fortsätter:
– Därför kan en sådan insats rädda liv. Hindras man från att göra självmordsförsöket så kanske man aldrig mer gör ett försök. Så länge någon lever kan vi göra något.
Hur ser självmordsstatistiken ut i Sverige?
– Det är ungefär 1500 personer som tar sitt liv varje år. Det är fyra människor varje dag och sju gånger fler än de som dör i trafiken. Det som är oroväckande är att det infördes en noll-vision 2008, men sedan dess har självmordstalen bland barn och unga inte minskat, de har snarare ökat en aning.
Att ta upp svåra frågor
Genom att engagera sig i Suicide Zero vill han rasera den okunskap kring självmord som råder i samhället. Trots att så många drabbas, pratar vi väldigt lite om det. Bara att fråga någon närstående om den har självmordstankar tar emot för många, menar Marcus.
– Det är nästan ingen som växer upp i det här landet som känner sig trygg med att prata om dom här sakerna, vi är väldigt dåliga på att prata om döden generellt. Tack vare att våra politiker inte prioriterat att införa detta som en del av undervisningen vilket det är hög tid för nu, säger han.
Varför tror du att det är så?
– Jag tror att vi undviker de svåra frågorna och samtalsämnena för att vi tänker att vi måste ha en lösning på det jobbiga om vi ska ta upp det. Men om någon mår skitdåligt så finns det inget här och nu som går att lösa. Det är samma sak med någon som har mist någon i ett självmord, vad finns det att lösa?, säger Marcus och fortsätter:
– Det kanske är det som vi tycker är så obehagligt, att man hamnar i ett vakuum där man inte kan göra någonting. Det är nog det som är utmaningen – att våga ta upp det jobbiga ämnet utan att ha en lösning. Det gör väldigt mycket att bara finnas där och lyssna.
