Stefan Lövgren, som är VD för Svenska Handbollslandslaget, är inne i en hektisk period då ett dam-VM på hemmaplan står för dörren. Intervjun med lokaltidningen får därför ske via telefon.
– Det är ett fullspäckat schema med arbete under alla vakna timmar. Jag är ordförande för VM-bolaget, vilket innebär att jag tar hand om allt ifrån möten med internationella gäster till biljettförsäljning. Det är ett väldigt roligt uppdrag, säger Stefan.
Vad betyder det att arrangera ett stort mästerskap på hemmaplan?
– Mycket. Det är en möjlighet för oss att få sporten att växa. Vi vill att fler ungdomar ska testa att spela handboll och det är bra för hela samhället om de börjar idrotta.
Själv började Stefan att idrotta i Skepplanda BTK. På den tiden var det både handboll och fotboll som gällde.
– Intresset för lagidrott och bollar har alltid funnits där. Jag följde min fars och brors fotspår, som också spelade båda sporterna. Då fanns det en tydligare avgränsning med att handbollen var på vintern och fotbollen på sommaren. Nu ser det lite annorlunda ut.
Och du gjorde en fotbollsmatch i division 3 för SBTK:s A-lag?
– Ja absolut, det gjorde jag – men jag tror att många har glömt det. Sedan satt jag också på bänken flera gånger, haha.
Nej, det är inte sin fotbollskarriär som Stefan Lövgren är känd för. Han valde i stället att satsa på handbollen och det är inget han ångrar i dag.
– Jag vet egentligen inte varför jag valde handbollen, men jag var väl bättre på det. Jag tyckte att det var kul att hålla på med två sporter och det tycker jag att man ska göra så länge man kan.
Som 20-åring värvades Stefan till Redbergslids IK och tre år senare vann han sitt första av totalt fem SM-guld.
– Jag började att satsa på handboll när jag kom till RIK. Innan dess var det mest på skoj med bra träningar från föreningens sida, säger han.
Han blev därefter en hyllad spelare i både det svenska landslaget och i den tyska toppklubben Kiel. På meritlistan har Stefan Lövgren bland annat två OS-silver, ett VM-guld, fem EM-guld och en Champions League-titel.
Hur är känslan när du tänker tillbaka på din karriär?
– Man hinner inte reflektera under sin karriär för då är det enbart fokus på nästa match. Det är först när allt är över som man kan summera och i dag känner jag en otrolig stolthet över allt jag har varit med om och uträttat, både i svenska landslaget och alla klubbar. Det är inte medaljerna eller titlarna i sig som sticker ut, utan det är upplevelserna. Jag har fått leva utomlands och lära mig ett nytt språk, spelat med olika nationaliteter samt både vunnit och förlorat stora finaler.
Är det några minnen som du håller extra högt?
– Det finns såklart några. Det är få förunnat att spela OS och höra nationalsången i en final, vilket jag fick göra två gånger. Tyvärr blev det förlust i båda. Sedan var jag med och vann Kiels första Champions League-titel och det var väldigt stort. Jag måste också nämna EM-guldet 2002 när vi lyckades att vinna finalen i Globen mot Tyskland. Att få spela för Sverige i Sverige inför vänner och familj på läktaren var något extra.
Längtar du tillbaka till den tiden?
– Jag är inte en sådan person som drömmer sig tillbaka, då var då och nu är nu. Jag är väldigt nöjd över det jag åstadkom och tidpunkten jag valde att lägga av.
Stefan Lövgrens långa och framgångsrika handbollskarriär har nu uppmärksammats av Skepplanda BTK. Under lördagens 75-årsjubileumsfest valdes han in som föreningens sjunde hedersmedlem.
– Det är svårt att sätta ord på det. På ett personligt plan är jag stolt och tacksam. Samtidigt är jag också glad för SBTK då det här visar vilken stor betydelse samtliga breddföreningar i landet har. För mig var det i Skepplanda som allt började och utan alla fantastiska människor som fanns i föreningen hade jag aldrig lyckats.
Följer du hur det går för din moderklubb i dag?
– Självklart. Jag hinner tyvärr inte ta mig till Forsvallen, men jag ser alltid till att hålla mig informerad – mestadels via Alekuriren.
