Allt började i skolan. Oliver Engström spelade innebandy med sina kompisar och fick då upp ögonen för att vara domare.
– Jag har alltid tyckt om att bestämma och när jag inte fick spela ville jag ändå vara med och påverka på ett eller annat sätt. Då valde jag att vara domare, berättar han.
Han började som föreningsdomare men har nu arbetat sig uppåt till det sista steget inom Göteborgs innebandyförbund, vilket innebär att han som högst får döma damer i division 1 och herrar i division 2.
– En anledning till att jag är en bra domare är att jag kan gå utanför domarrollen. Jag kan ta spelarna på rätt sätt och de får respekt för mig. Jag har tur att jag är rapp i käften för om jag råkar säga det minsta fel sparar spelarna det och då är man körd, berättar han.
Nästa steg är att få döma för det svenska innebandyförbundet. I år fick han för första gången prova på att döma en herrmatch i division 1 mellan Mölndal och Partille. Ett Göteborgsderby inför runt 200 personer på läktarna. I slutminuterna valde Oliver att visa ut en spelare och det blev starka reaktioner.
– Innebandy är den snabbaste sporten att döma. Man måste ta snabba beslut och alla skrek. Men jag var säker på min sak och min observatör sa i headsetet att det var ett korrekt beslut. De filmade matchen och det visade sig att jag hade gjort rätt, vilket kändes bra, säger han.
Kritiken från spelare, tränare och åskådare är inget som skrämmer Oliver längre.
– Jag har vuxit mycket de senaste åren. Förr när jag fick en tuffare match kunde jag känna att jag inte vågade ta den. Nu antar jag alla nya utmaningar, säger han.
Är det inte jobbigt när folk skriker på en?
– Det var det för några säsonger sedan men inte nu längre. Nu bryr jag mig inte om det. Sedan hör jag självklart vad som sägs på läktarna och är det någon som säger något dumt så kan jag kolla på den personen och tänka att han eller hon har helt fel.
Hur är du när du tar ett felbeslut?
– Det beror helt och hållet på situationen. Antingen får man försöka sälja in det, att man faktiskt har tagit ett rätt beslut eller så får man bara lägga sig platt och erkänna sitt misstag. Det är stort att kunna göra det och man vinner respekt hos spelarna.
Han kombinerar sitt domarskap med att vara målvakt i Surte IS IBK i division 3.
– Förr var jag nog en av den jobbigaste spelaren en domare hade träffat. Jag klagade och skrek på allt. Jag hade aldrig orkat med en sådan spelare. Nu känner jag alla domare så det blir bara pinsamt att skrika åt dem. Jag är ganska mycket lugnare nu, säger han.
Alekuriren var med under en match mellan Marstrand och Partille i juniorallsvenskan där Oliver höll i pipan.
– Jag har höga förväntningar. Det kommer att bli en bra match med högt tempo, säger han innan matchstart.
Tydlig kommunikation och beslutsamhet är något som kännetecknade Oliver under matchen.
– Jag gillar att ha en bra dialog med spelarna. Sedan kan de inte få skrika hur mycket som helst. Man måste sätta en gräns, säger han.
Vad siktar du på?
– Jag vill döma i högre divisioner och mästerskap. Kanske får jag chansen redan nästa år att döma för det svenska innebandyförbundet. Jag hoppas verkligen det.
