För tio år sedan flyttade Christina Molin till Surte tillsammans med sin familj. Det var då som hon började träna med en grupp jämnåriga småbarnsmammor.
– Det var roligt att komma ut och träna. Vi begav oss ut varje tisdag i ur och skur, berättar hon.
Christina tyckte dock till slut att det blev långtråkigt att enbart springa och hon fick då upp ögonen för triathlon.
– Vi var ett gäng som deltog i lagtävlingen Butlers Triathlon i Trollhättan och det var väldigt kul. Jag började då fundera på om jag skulle delta i en Ironman.
Så blev det också. 2019 stod Christina på startlinjen i både Jönköping och Kalmar.
– I Jönköping var det halva distansen av en Ironman, vilket är 1,9 kilometer simning, 90,1 kilometer cykling och 21 kilometer löpning. En vän sa då till mig: ”Om du ska genomföra en halv kan du likaväl köra en hel” och därför anmälde jag mig även till Kalmar, säger Christina, som beskriver en Ironman som ett kraftprov utöver det vanliga.
– Efter 3,8 kilometer simning och 180 kilometer cykling ska man springa ett maraton. Det är oerhört jobbigt – kroppen värker och det känns som att det aldrig kommer att ta slut. Då undrade jag vad jag höll på med.
Christina höll i och lyckades att ta sig över mållinjen. Hon fick blodad tand, men coronapandemin satte stopp för alla tävlingar. Det hindrade dock inte 44-åringen från att pressa sina gränser.
– En kompis frågade mig om jag ville simma över Vänern. Det lät kul! Vi var åtta stycken som simmade från Värmlands Näs och sprang över öarna, till Kållandsö på andra sidan. En sim- och löpsträcka på cirka 40 kilometer. Det var en härlig känsla.
I somras var hon återigen tillbaka i Jönköping och Christina siktade då på att ta sig i mål under sex timmar och tio minuter – men uppladdningen inför tävlingen var inte den bästa.
– Jag var sjuk i juni och kunde därför inte träna mycket – men det gick ändå över förväntan. Jag sprang över mållinjen efter sex timmar och elva sekunder, berättar hon.
Det fina resultatet innebar i sin tur att Christina lyckades kvala sig in till en VM-tävling som avgörs i Utah, USA, den 28 oktober.
– Direkt efter tävlingen i Jönköping hade jag bestämt mig för att sluta, cyklingen gjorde ont och kroppen protesterade– men efter beskedet att jag hade kvalat mig in till VM kom jag på andra tankar. Den här sporten är ganska rolig ändå, haha.
VM-tävlingen är halva distansen av en Ironman och Christina kommer att utsättas för en rejäl prövning.
– 7 000 deltagare kommer att tävla i öknen med en medeltemperatur på 29 grader och minimalt med skugga. Det blir en stor utmaning, säger hon.
Christina kommer att delta i åldersgruppen 45- 49 år och hon har målet klart för sig.
– Det är att ta sig i mål och inte behöva ligga i fosterställning efteråt eller åka ambulans.
När du tänker tillbaka på när allt började, är det svårt att ta in att du nu kommer att delta i en VM-tävling?
– Ja, det är helt sjukt. Det var ju inte tanken från början, men jag tycker om att anta nya utmaningar.
Christina tränar och tävlar för klubben 3 City Triathlon och till kommande tävling i USA har också fem av hennes manliga klubbkamrater kvalat in.
Bilder: Josefine Larsson.
