Inne i omklädningsrummet listar lagledare Peter Lindström vilka som har varit Surte BK:s tränare från 2010 till i dag på den vita tavlan. Bredvid står Stefan ”Steffe” Throlin och kramar en lössnus som bestämt åker in under läppen. Båda konstaterar att det är flera som har kommit och gått genom åren.
– Men vi är kvar. Jag, Peter och Jörgen Janebrink (lagets slipare) har varit här i många år nu. Vi har lärt känna varandra väl och har väldigt roligt tillsammans, säger Stefan.
Han kliver in i materialrummet och plockar upp en nyckel som går till ett skåp.
– Det här är det hemliga skåpet där jag inte släpper in någon förutom Peter och Jörgen. Jag måste hämta ut tejp, annars blir pojkarna oroliga.
I snart tio år har Stefan varit materialförvaltare för Surte BK:s A-lag, men hans intresse för bandy sträcker sig längre tillbaka i tiden.
– Min fru har alltid kollat på bandy och hon lurade upp mig hit någon gång på 90-talet. Jag minns att det var en dimmig match och att vi inte såg vad som hände ute på planen. Jag tyckte först att det var en värdelös sport, men kort därefter fick jag hänga med en gång till och då gick det bättre, berättar han.
Stefan pausar intervjun. Kaffet måste göras i ordning.
– Det är härligt att dricka en kopp och tjöta med pojkarna innan träningen startar.
Hur många kannor går åt vid ett träningstillfälle?
– Tre, ibland två. I dag är det kallt ute så jag tippar på att vi gör slut på tre.
Hans ansvarslista är lång och Stefan tillbringar många timmar vid Jennylund.
– Det viktigaste som materialförvaltare är att man har koll på grejerna och att man ser till att allt finns här. Det värsta som kan hända är exempelvis att tejpen eller kaffet är slut. Kaffet är nog till och med viktigare än tejpen, slår han fast.
Hur ser dina rutiner ut under en hemmamatch?
– Då är jag här minst två timmar före. Jag kokar kaffe, fyller vattenflaskor och plockar fram de nytvättade matchstället. Det blir mycket pyssel, helt enkelt.
Är matchstället alltid nytvättat?
– Självklart. Det ser jag till. Spelarna uppskattar när allt är på sin plats när de kommer hit.
När matchen startar står Stefan vid avbytarbänken och ser till att allt material är intakt.
– Under en match behöver jag förhoppningsvis inte göra något, mer än att ge spelarna vatten.
Är det någon spelare som önskar något extra?
– Egentligen inte, men vissa bryr sig mer om materialet än andra. En del kan spela med trasiga handskar och slitna skridskor. De är mer hårda gentemot vår slipare Jörgen. Många vill ha speciell slipning för att de tror att det går fortare ute på isen, men då brukar jag säga till dem att de ska träna upp sina ben istället.
Hans band till spelarna är väldigt starkt och Stefan medger att det ibland kan vara jobbigt när någon lämnar laget.
– Det är få som är kvar från när jag började som materialförvaltare och eftersom vi tillbringar så många timmar tillsammans under en säsong bygger man upp en relation till många. Därför kan det ibland vara tråkigt när spelare lämnar, men det är så det är. Det kommer alltid in nya sköna personer som är roliga att umgås med.
En av Surtes nyckelspelare, Robin Björkestam, avbryter Stefan:
– Har du en Iphone-laddare? frågar han.
– Mycket har jag, men inte det. Där går gränsen, svarar ”Steffe”.
Spelarna går ut till Ale Arena för kvällens träningspass medan Stefan stannar kvar inne i omklädningsrummet.
– Nu är det dags att plocka upp alla tejprullar som spelarna har slängt på golvet.
