Grusvägen sträcker sig fram till Billerödsvallen, som i dag också är utrustad med en aktivitetspark. Väl på plats möts besökaren av en naturskön anläggning som är lätt att tycka om.
– Det kanske finns idrottsplatser som är bättre planerade, men det är få som är så här fin, konstaterar Martin Rapp stolt.
Vid klubbhuset vajar en flagga med Hjärtums initialer och ett hjärta. Det är en symbol som passar perfekt för denna förening, för här finns flera hjärtan som slår starkt. Det är två timmar kvar till matchstart och Hjärtums ordförande är redan på plats. Bollar ska pumpas, mål ska ställas ut, flaggor ska hissas och korvvatten ska sättas på.
– Det är mycket som ska fixas inför en match. Ingen uppgift är för stor eller för liten.
På en bänk bredvid sitter Bengt Bratt som har följt Hjärtums IS i många år och det han inte vet om laget är inte värt att veta. Den trogne supportern missar inte en hemmamatch.
– Det finns ingen bättre supporter än Bengt, säger Martin.
Bengt ler brett och berättar:
– Förr åkte jag även med på bortamatcherna, men det blir inte lika ofta längre. Jag får nöja mig med att se matcherna här på Billerödsvallen.
Han drömmer tillbaka till storhetstiden på 80-talet då klubben i Bengts hjärta spelade i division 4.
– En rolig tid. Vi mötte lag från Bohuslän och Dalsland. Jag åkte med på bortamatcherna och efteråt blev det korv med mos. Ett år slogs vi i toppen, men det blev till slut en fjärdeplats, berättar Bengt.
Fullt lika bra har det inte gått efter det. För tre år sedan gick Hjärtums IS en kamp mot klockan där hela föreningens fotbollsverksamhet stod på spel.
– Vi hade ingen tränare och det var bara några fåtal spelare som tränade. Det var en jobbig period, men Amar (Barakovic) hörde av sig och meddelade att han ville försöka. I dag är vi runt 25 stycken i truppen, berättar Martin.
Hjärtum återfinns i dag i division 6 och ställs denna kväll mot nästjumbon Vedums AIS. Bengt Bratt tror på seger, men höjer samtidigt ett varningens finger.
– Det blir väl bara med 1–0. Vårt största problem hittills i år är målskyttet. Vi trycker inte in bollen, säger han. Bengt får rätt till en början. Hjärtum har svårt att överlista gästernas målvakt och det krävs att Kevin Ivarsson bryter dödläget från straffpunkten några minuter före pausvilan.
– Nu vinner vi, slår Bengt fast i halvtid samtidigt som han avnjuter en korv med bröd.
– Det finns ingen korv i världen som slår denna. De kokar den på ett speciellt sätt, men receptet är hemligt.
Vid sidan av planen går Martins son, David med en flagga i handen. Det är han som har fått i uppdrag att stötta domaren med att hålla koll på offsiden och inkasten.
Du var ju felfri under den första halvleken, inte en enda tveksamhet.
– Jag håller med, men jag trodde inget annat heller, svarar han och skrattar högt.
Brukar du vara assisterande domare?
– Haha, det har hänt några gånger. Någon måste ju vara det. Jag hjälper till där det behövs.
Hemmalagets mål vaktas denna kväll av 51-årige Martin Karlsson som spelade sin första match på Billerödsvallen i mitten av 90-talet. Det går inte att ta miste på vad föreningen betyder för honom.
– När jag började att spela här fanns det många olika lag i flera åldersklasser, men nu har vi bara ett och det gör ont i själen. Hjärtums IS är en väldigt fin förening och jag ställer alltid upp om de behöver hjälp. Nu är förstamålvakten skadad och då är det självklart för mig att hoppa in mellan stolparna.
Martin släpper in ett mål, men Hjärtums IS håller undan och vinner med 3–1. Medan spelarna sjunger segersången inne i omklädningsrummet packar Martin Rapp ihop i vanlig ordning och en nöjd Bengt Bratt lämnar anläggningen för denna gång.
– Det var skönt. Nu kan jag sova gott i natt, avslutar han.
Kanske kommer han att få uppleva division 4-spel igen en dag – men det spelar egentligen ingen roll. Nästa hemmamatch sitter Bengt Bratt ändå på sin bänk för att stötta laget i sitt hjärta.
