En historisk flyktingkatastrof, en golfbana i kris, en fördjupad översiktsplan som skakat om ett helt samhälle eller ett terrordåd som även om det inträffade långt bort påverkat oss? Det saknas inte ämnen att tycka till om i en ledarspalt, men jag känner mig mer som en fredsmäklare än en opinionsbildare för tillfället. Det behövs en sådan när människor blir oroliga, upprörda och som nu – till och med rädda.
I Nödinge är besvikelsen stor över att visionen om de 18 hålen i trädgården aldrig kommer att bli verklighet för boende i Backa Säteri. Det kan jag definitivt förstå, men samtidigt är det en konsekvens av något vi inte kan påverka. När golfbanan påbörjades var intresset för sporten betydligt större än idag. Dessutom baserades visionen på ett samhälle som var under uppbyggnad. Målet var att det nya Nödinge skulle bestå av golfare, men verkligheten blev en annan och kalkylen för banan höll inte. Verksamheten har varit underfinansierad från dag ett och nu efter nio år som ensam huvudägare drar Ulf Runmarker i nödbromsen. Det måste man respektera. Därmed inte sagt att golfbanan måste vara förlorad. Bolagsstämman gav engagerade eldsjälar i uppdrag att utreda möjligheten att driva verksamheten vidare, men med en annan huvudman. Det enda som talar emot är att även en ny huvudman måste ha en rejäl påse med pengar och dessa växer inte på träd.
Den fördjupade översiktsplanen i Nödinge behöver snart också en egen fredsmäklare…Åtminstone om man ska ta en del av kritikerna på allvar. Förtroendet för våra demokratiska rättigheter att påverka det förslag som ställts ut verkar svagt. Det förstår jag faktiskt inte. Har mycket svårt att tro att en fördjupad översiktsplan för Nödinge samhälle kommer att klubbas av en majoritet i fullmäktige om det råder ett fortsatt stort missnöje med delar av förslaget. Att man inte kan få gehör för allt ligger i demokratins natur, men mycket av det som nödingeborna har påpekat tror jag kommer att göra avtryck i nästa version av FÖP:en.
Flyktingkatastrofen påverkar nu även Ale kommun på allvar. I en närmast desperat akut åtgärd öppnades ett tillfälligt transitboende i Bohusskolans gymnastiksal i fredags. Inte ens informationsavdelningen hängde med när Göteborgs stad bad om hjälp för ett antal flyktingbarn utan tak över huvudet. När inte informationen hann ut blev reaktionerna häftiga. Jag kan förstå den rädsla och oro som skapas när det okända plötsligt tar plats väldigt nära oss. Då är information ett nödvändigt verktyg och den får inte lämna utrymme för spekulationer. Den måste vara kärnfull och korrekt. Den får framför allt aldrig, aldrig, aldrig utebli.
