Det var en äkta seriefinal i Ale Kulturrum på söndagen. Serieledande Ale HF hade en poäng tillgodo på jagande Varberg. Det var bäddat för ett riktigt handbollsdrama och publiken fick valuta för sitt besök. Under större delen av första halvlek var gästerna i ledningen med uddamålet, men med fem minuter kvar vände hemmalaget på steken och gick ifrån till 11-8. Glädjen blev kortvarig och Varberg kom tillbaka snabbt. I paus skiljde bara ett mål.
– Jag vet inte varför vi sjunker ner i deras tempo. Jag tycker vi är det överlägset bästa laget i serien och vi var klart bättre även idag, ändå blir det högdramatiskt, säger Mattias Johansson.
Andra halvlek blev den första lik. Det tog fem minuter innan första målet kom och då var det Varberg som kvitterade. Det blev en väckarklocka för Ale HF som trampade gasen i botten. Victor Waldar och Mattias Johansson avlöste varandra i målprotokollet samtidigt som hemmamålvakten, Hampus Eskilsson, spikade igen. Plötsligt stod det 21-16 på resultattavlan och blott nio minuter kvar att spela.
– Där ska matchen vara klar, men vi börjar slarva och drar på oss ett par onödiga utvisningar. Den ena åker jag på och det är bara att be om ursäkt. Nu löste det sig ändå fast det blev lite väl spännande, säger Mattias Johansson.
Med en knapp minut kvar att spela reducerar Varberg till 25-24 på straff, men gästerna fick ingen chans att kvittera. Ale HF behöll lugnet och framför allt bollen i egna händer. Två poäng ger Ale med blott fyra matcher kvar att spela ett försprång med tre poäng. Det börjar lukta division 3 på allvar.
Domarinsatsen i seriefinalen blev ett diskussionsämne efteråt. Vid flera tillfällen pekade domarparet åt olika håll och skapade förvirring både bland spelare, ledare och publik. Här finns mer att önska.
Division 4 västsvenska västra
Ale HF – Varberg HK 25-24 (13-12)
Mål Ale: Mattias Johansson 9, Victor Wildar 7, Simon Liljeblad 3, Linus Karlsson 3, Anton Thunberg, Jonatan Franzén och Jakob Kinberger 1 vardera. Matchens kurrar: Mattias Johansson 2, Hampus Eskilsson 1.
Foto: Allan Karlsson
