Jag ska inte skriva att ännu en sommar är över, även om det känns så när semestern börjar ebba ut. Augusti och inte minst september som var rekordvarm förra året återstår att avhandla innan vi bekräftar höstens intåg. Många av landets lokaltidningar har likt Alekuriren ett mindre uppehåll i utgivningen under juli och när första numret nu landar i brevlådorna innehåller de flesta en tidig summering av turistsäsongen. Det hade vi gärna också gjort, men för tillfället är turismen i Ale inte längre mätbar. Det fanns en tid när Glasbruksmuseet i Surte, Repslagarbanan i Älvängen och Vikingagården i Häljered utgjorde kärnan i vår lokala turistnäring. Idag för dessa besöksmål en tynande tillvaro och den enda attraktion som har en mätbar statistik är Alebackens ideella föreningsverksamhet. Det är självklart värt att beakta. Turismen är en växande näring i de flesta kommuner och som granne till Sveriges näst största stad borde det vara något vi sätter under luppen.
Med tanke på Göteborgs tillväxt inom turismen borde Ale också formulera en vision och agera för att ta del av utvecklingen. Vad ska få en turist att stanna i Ale? Att anlägga storslagna nöjesparker är inte aktuellt, utan det handlar snarare om att ta vara på det vi redan har. Ale har en unik natur och redan idag finns det gott om fisketurism. Hade vi kunnat mäta trafiken till våra fiskesjöar i Kroksjöområdet tror jag många höjt på ögonbrynen. Inte sällan stöter man på imponerade tyskar som ofta hittat hit tack vare rekommendation av andra. Fiskets unika möjligheter borde exponeras bättre. Hade Trafikverket inte glömt bort att göra en rastplats längs E45 genom Ale hade det varit en perfekt plats att skylta ifrån.
Framgång inom turism är långt ifrån självklart och många kommuner har svidande erfarenheter av satsningar som saknat bärighet. Att bygga attraktioner som inte är förankrade eller underbyggda är ett högriskprojekt. Utgår du istället från Göta älv, Risveden, vandringsleder, ridleder och fiskesjöar som av naturliga skäl ligger där de ligger behöver kommunen aldrig ägna sig åt konstgjord andning. Däremot behöver kommunen vara drivande i att skapa förutsättningar för fler boendealternativ. Hur ska vandrare och fiskare lättast bo över i Ale? Vad erbjuder vi för ställplatser när husbilen, den senaste trenden för semestrande, gästar vår kommun? Kan kommun, föreningsliv och näringsliv hjälpas åt i driften av en stugby? När turismen slår nya rekord i vårt närområde är det bara dåligt självförtroende som kan få en kommun att inte vilja försöka hänga på tåget.
