Nu är det jul och nu har det äntligen hänt. Varje gång man är i Älvängen och handlar, går till apotek eller till vårdcentralen och lyssnar lite lagom passivt vad andra pratar om så är det en sak som sticker ut: isbana! Denna, till synes för alltid ouppfyllda, önskan slog ner som en bomb och folk fick med ens en ny skärpa i blicken.
Vilken julklapp! Nu blir det till att skärpa upp sina bandyrör sedan barndomen och bara vänta på att det blir verklighet. För dom kan väl inte lura oss, Paula Örn (S) och projektutvecklare Daniel Söderström? Mitt i allt så ger det här ett nytt hopp om framtiden, dels för skridskobanan dels vid tanken att vem som helst kan bli kommunalstyrelsens ordförande eller projektutvecklare. Vi som trott och tänkt att ”dessa jobb skulle jag inte klara av” har fått en ny syn på vad som kräv. Bara lite galna ideér om vad medborgarna allra helst önskar sig och visst är ordet fint – popuplösningar!
Läs också: Isbana i Älvängen centrum
Nu från glädjeyran till gnällspikarna som inte får ha kvar sitt aktivitetshus. De har ju inte förstått att det nu gäller att söka sig nya sysselsättningar och det är nu vi kan sy ihop säcken. Skridskoåkning! Tänk er hur det för samman människor när man ska hjälpa varandra upp efter en rova på isen. En idé är att kanske spela lite improviserad hockey eller bandy. Skulle det värsta inträffa så får man ju gemenskap under tiden man vårdas på sjukhuset.
Nu måste vi blicka framåt och, för den djärve, se med tillförsikt och beundran på vad Örn och Söderström kan tänkas hitta på härnäst. Samtidigt med denna glädjeyra så blir man så imponerad, fick jag en sådan här idé så skulle jag hellre slita av mig armarna än att visa upp den för omvärlden!
Att det återstår några petitesser som: hur ska det lösas med själva det praktiska såsom nedfrysning av banan och till vilket pris. Nej, nu var jag tråkig. Man ska inte se problem när glädjen står högt i tak!
Nej, nu ska vi alla pyssla om våra skridskor.
Egbert Bruse
