Utslängda fackrepresentanter, högljudda chefer, felkalkylerad budget och en tystnadskultur som ingen vågar prata högt om! Så ser verkligheten ut på vår avdelning i serviceförvaltningen. Ales nya vision ”Ett Ale” om ett samhälle där vi gemensamt tar ansvar är för oss längst ned i kedjan ljusår borta. Allt beroende på en omorganisation utan dialog med medarbetare och helt utan konsekvensbeskrivning.
Serviceförvaltningen i Ale har på pappret varit framgångsrik med att genom omorganisation spara mycket pengar. Nu ser vi konsekvenserna. Sjukskrivningar, personalflykt och ett bristfälligt ledarskap. Till exempel har 23 vaktmästare blivit sju. Det gör att listan med ej utförda uppdrag växer sig allt längre. Lokalvårdare får i uppdrag att sköta delar av vaktmästarens basuppdrag, men att sätta upp hyllor på ett säkert sätt, reparera möbler eller justera glappande dörrar och lås som inte fungerar är inget för städare.
Vi har varit kritiska till mycket av det som ledningen fört fram och relationen till cheferna är ansträngd. Det blir inte bättre när enhetschefen höjer rösten och jagar sina anställda som tvingas sjukskriva sig. Då kopplar vi in facket, men vårt fackliga ombud har hindrats från att medverka på vissa möten. Hos facket har vi upprättat anmälningar om brister i både ledarskap och arbetsmiljö. Den första anmälan för två månader sedan, men vi väntar fortfarande på återkoppling. I vår värld är det nu som vårt fackförbund ska agera med kraft – om de nu spelar på vår planhalva?
När vår kritik blev alltför obekväm kallades hela arbetslaget till HR-chefen. Att uttrycka kritik och ställa relevanta frågor var inte populärt. Det hette att ”det har varit högljutt och skrik på möten”. Sanningen är att vi aldrig höjt våra röster. Det var vår chef som skrek och hotade med arbetsvägran om någon lämnade mötet.
Budgeten för vår verksamhet är kraftigt felkalkylerad och kommer aldrig att hålla. Det har vi fört fram, men som vanligt utan återkoppling.
På mindre än tre år har jag träffat fem enhetschefer. Så bygger man inte en stabil organisation med trivsel och gemensamt ansvarstagande. Det har gått så långt att vi som vaktmästare inte längre kan garantera varken service eller säkerhet. Jag är djupt oroad över alla barn som vistas i kommunens skolor. Det är dags för både fack och arbetsgivare att vakna.
Jonas Lundgren
Vaktmästare
