Efter nästan tio års räknande och debatterande kunde ett första spadtag för ett nytt ridhus på Jennylund arrangeras dagarna före jul. En månad senare skrivs ett nytt kapitel i följetongen och återigen är det med svarta rubriker. Farhågororna om kraftiga markföroreningar på den utritade platsen för ridhuset är besannade. Nu talas det om förhöjda kostnader om upp till 20 miljoner kronor. Därtill ska själva investeringen för ridhuset (27 Mkr) läggas. En lätt felkalkylering med 43%. Projektet har nu pausats, inledningsvis i en vecka, i väntan på nya utredningar. Dessvärre är alternativen, åtminstone de som är försvarbara, ytterst få. Att avbryta bygget som någon skulle kunna föreslå beräknas kosta cirka 20 miljoner kronor. En hög prislapp för att inte få någonting i utbyte. Att göra ett tillfälligt eld upphör för att ta reda på de exakta förutsättningarna känns mer logiskt, men även det kommer att innebära en fördyrning av projektet.
Läs också: Ridhusbygget pausas
Mest förvånande är det återigen att ett projekt som har diskuterats och utretts i så många år kan fortsätta att överraska. Markföroreningarna på höjden i Bohus känner i princip alla till och förra året blev kommunen otäckt påmind när friidrottsanläggningen byggdes. Ändå händer det igen. Det borde vara det första som undersökts och säkerställts. Att det finns geotekniska och godkända markförhållandena borde vara högsta prioritet och det mest angelägna att vara helt säker på. Är det någon kommun som vet vad marksanering kostar så är det ju Ale, ändå överraskas flera projekt av förhöjda saneringskostnader. Ibland så höga att staten får gripa in (Folkets husvägen i Nol).
Det har diskuterats att upprätta en post i budgeten för oförutsedda kostnader i samband med nybyggnation i Ale, men vore det inte bättre att ställa krav på den som projekterar att säkerställa att marken är byggbar? Finns det markföroreningar på platsen gör man kanske klokast i att först titta efter ett annat alternativ. Varje gång du sätter spaden i jorden och upptäcker en förorening rusar kostnaderna i höjden. Jag är tveksam till att våra folkvalda hade beslutat om ett nytt ridhus på Jennylund om de känt till att totalsumman kan komma att landa på 47 miljoner kronor. Därmed inte sagt att ridhusbygget frusit inne. Sannolikt hade man hittat en mer lämplig mark. Med respekt för våra gemensamma resurser kan vi inte fortsätta hantera skattemiljoner från höften. Det håller inte.
I veckans tidning kan ni läsa om Victoria B. Söderlund som är mamma till en dotter med en medelsvår intellektuell funktionsnedsättning. Hon lever i ständig oro för sin dotter som hon anser inte får tillräcklig tillsyn. Skälet är begränsade resurser. Hur ska våra förtroendevalda förklara det när miljonerna får rulla fritt varje gång vi investerar i en nybyggnation? Miljoner som omsorgen såväl behöver.
