Så var den då här. Den grå vardagen, men hur grå är den egentligen? Regnet smattrar mot vindrutan och temperaturen som storstilat parkerat på minst 25 grader under de gyllene juliveckorna är nu nere på hälften. Leendet bakom ratten är mer ansträngt, då det är uppenbart att paraplyt som vanligt inte var i fullgott skick när det behövdes som bäst. Genomsur färdas jag mot nya uppdrag och ur radion strömmar Orup med den så passande låten ”Stockholm har blivit kallt”. Visst låter det bittert? Det är väl delvis också sant. Om vi fick välja mellan att fortsätta lapa sol, grilla korv, beundra solnedgångar vid havet och den grå vardagen med skola för de yngre, jobb för oss något äldre och det sedvanliga pensionärslivet så tror jag att vi är tämligen överens om valet.
Nu är det inget val. För den stora massan är semesterdagarna nu förbrukade och vi får vackert återgå till vardagssysslorna. Förhoppningsvis är inte heller verkligheten lika grå som orden säger.
För att istället känna lite tacksamhet kring vår vardag kan vi ägna tankarna åt vad som nu väntar det afghanska folket. Vi må tycka att vår vardag är grå när höstregnet piskar oss som mest, men ingen ifrågasätter vår frihet, rätten att tycka och tänka fritt. Talibanstyret som nu har tagit över i Afghanistan kan komma att förbjuda flickor att gå i skolan, kvinnor att få röra sig fritt och offentliga avrättningar blir en del av vardagen. Det är en nattsvart verklighet och därför försöker det afghanska folket att fly. Det sker samtidigt som västvärlden tittar på. Det viktigaste för USA som har lett kriget mot talibanerna i 20 år är att rädda hem sina egna trupper och administrativ personal. Den del av afghanerna som stått på västvärldens sida i det misslyckade försöket att skapa ett fritt och demokratiskt Afghanistan blir kvar. Vad som väntar dem är sannolikt steget efter det nattsvarta. Kaoset och skräcken sprids i ett land som redan präglas av fattigdom, där långt ifrån alla har mat på bordet. Däremot rapporterar västvärldens medier om att Afghanistan nu är ett uppkopplat land, där digitaliseringen tagit stora steg. Det är dessvärre en total felprioritering och inget som mättar tomma magar. Det är inte heller något som borgar för varken mänskliga rättigheter eller demokratiska värderingar.
Om vi håller detta färskt i minnet kommer det vara svårt att gnälla över en svensk grå vardag.
