Bana Väg i Väst är Sveriges största pågående infrastrukturprojekt. Det är knappast en nyhet för någon. Syftet att med en fyrfältsväg och dubbelspårig järnväg mellan Göteborg och Trollhättan skapa bättre kommunikationer för pendlare har skapat framtidstro i hela Götaälvdalen. Att från både Ale och Lilla Edet enkelt kunna nå arbetsplatser i hela Göteborgsregionen ska bidra till utbyggnad av nya attraktiva bostadsområden. Det är en förväntad utveckling som fram till förra veckan kändes lika given som självklar. När uppgiften att Trafikverket som är ytterst ansvarig för infrastrukturprojektet plötsligt har upptäckt att det inte finns tillräckligt med plats på Göteborgs central för Alependeln kändes det först som ett försenat aprilskämt. Sen kom chocken.
Det var verkligen sant. Trafikverket föreslår att antalet pendeltåg från Ale ska halveras. Den utlovade kvartstrafiken ska istället bli ett tåg i halvtimmen under rusningstid – alltså en försämring mot dagens bussförbindelser. Utbyggnaden av Bana Väg i Väst för knappt 14 miljarder ger oss förvisso en fin väg, men ambitionen att förmå människor att börja åka kollektivt blir ett brutalt misslyckande. Om situationen inte löser sig på säckstationen i Göteborg tyder allt på att aleborna kommer att få ägna mycket tid åt att vänta på perrongerna. Pendeltåget blir en enda stor smolk i den uteblivna glädjebägaren och alla bussens vänner kommer konstatera att det var bättre förr.
När chocken lagt sig, om den någonsin gör det, kommer många frågor att behöva redas ut. Varför investera miljarder av våra gemensamma resurser i något som inte är möjligt att genomföra? Hur kan man ens prioritera att bygga pendeltågstationer när det inte finns plats att stanna tågen på ändstationen? Hur kan ett mångmiljardprojekt få fortgå när förverkligandet bara är en myt? Köerna och trafikkaoset under den fem år långa byggtiden längs E45 har varit tärande för trafikanterna. Tålamodet har lutat sig mot att framtiden ser ljus ut. Pendeltåg och fyrfältsväg kommer höja många värden i Götaälvdalen, inte minst för de som bor här och eventuellt pendlar dagligen. Hur det blir nu när bilen trots allt kanske förblir det bästa alternativet kan vi bara spekulera i. Blir det ingen kvartstrafik kan vi bara konstatera att infrastrukturprojektet Bana Väg i Väst definitivt har satt Ale och hela Götaälvdalen på kartan – som ett gigantiskt fiasko utan motsvarighet i svensk historia.
Trafikverket har också hamnat i blåsväder när det gäller lagar och förordningar. Plan och bygglagen gäller som bekant inte bara i Sverige i stort, utan även i Ale – i samtliga orter. Ale kommun har varit tydliga mot Trafikverket när det gäller bullerskydd förbi tätorterna. Dessa ska vara av glasa och inga träplank ska gömma orterna. I Alvhem ansökte Trafikverket om bygglov för ett 3,5 meter högt bullerskydd av trä, men fick som väntat avslag av Samhällsbyggnadsnämnden. Trafikverket har överklagat beslutet till Länsstyrelsen, men istället för att invänta besked startades byggnationen ändå – utan bygglov. Det är att beteckna som ett ”svartbygge” och i min värld är det djupt beklagligt när statliga verk representerar den typ av maktmissbruk. De om någon ska föregå med gott exempel. Det är inte bra när Sven Svensson bygger ut sitt garage utan lov, men han kanske kan försvara sin handling med att ”i brist på bättre vetande gjorde jag ett misstag”. Trafikverket hoppas jag innerligt inte tänker så. Om våra statliga verk inte kan lagtexten kring byggnation som är deras kärnverksamhet blir jag djupt oroad, men förvånad? Knappast. Inte efter den här veckan.
