Att stänga sjötrafiken mellan Göteborg och Vänern låter som en utopi och minst sagt otänkbart. Ändå är det faktiskt ett av alternativen som utreds just nu. Detta för att någon som anser sig ha kommit på att nuvande Götaälvbro som snart tjänat ut bäst ersätts med en lägre bro. Så kan det gå när kronor och ören ska utgöra den självklara grunden för våra beslut. Hur vore det att använda en annan del av huvudet när vi beslutar om vår gemensamma framtid?
Sjöfarten mellan Göteborg och Vänern handlar på ytan om transporter, miljö och arbetstillfällen. Dyker du djupare i frågan återfinns betydligt mer. En av jordens största näringar är till exempel turismen. Där har Sverige mer att hämta, men skulle slussarna stänga 2030 slår vi också igen dörrarna till båtturismen längs Göta älv, Trollhätte kanal, Vänerns orter, Göta kanal och Stockholm. Vad den omsätter idag kan jag inte ens föreställa mig, men hundratals miljoner talar vi säkert om. Att med denna vetskap diskutera huruvida en bro ska vara 13 eller 19 meter hög, om slussarna i Trollhättan ska stängas eller byggas om känns mer eller mindre korkat. Med hopp om att korkade människor flyter bättre än andra finns det kanske ändå hopp om att det definitiva beslutsförslaget kommer att se annorlunda ut.
Att inte bevara en farled mellan Göteborg, Vänerns samhällen och Stockholm känns helt omöjligt att ens argumentera för. Det går inte ihop, inte ens om du bara diskuterar kronor och ören. Förlusterna blir enorma och sårbarheten lika stor. Att förlägga all tung transport till en överbelastad järnväg kan knappast anses som ett genidrag.
Problematiken har aktualiserats på grund av debatten om vilken höjd en ny Götaälvbro i Göteborg ska få. Hur det nu ens kan diskuteras… Men det finns ytterligare bekymmer. Slussarna i Trollhättan har gjort sitt 2030 enligt Trafikverkets beräkning. Här finns två alternativ, att stänga kanalen eller bygga nya slussar. Enligt mig är det också en ren provokation. Det finns nämligen bara ett alternativ – och att stänga dörrar har aldrig varit ett sådant. Utveckling bygger på att bygga nya broar som inte begränsar framkomlighet och att öppna dörrar till fortsatt entreprenörskap. Orterna längs Vänern lär säkert vara intresserade av att få delta i debatten, liksom det lokala näringslivet. Tryggt förvissad om att demokratin fortfarande regerar är jag övertygad om en framtid för Vänersjöfarten.
Ale kommun missade chansen att sprida vetskapen till potentiella invånare när Sveriges handbollselit möttes i Ale gymnasium på fredagskvällen. Det var ett gyllene tillfälle att hälsa göteborgarna välkomna till framtiden, men jag såg ingen kommunrepresentant där. Stora publika event ska naturligtvis tas till vara på. Nästan samtliga kommenterade att ”här har det hänt grejer”, ”jag höll på att köra vilse, jag har inte varit i Nödinge på 15 år!”. Dessutom förvånades alla över hur nära Göteborg vi kommit – i tid förstås.
