Mathilda föddes med led-och muskelsjukdomen arthrogrypos. Det innebär att hon har försvagade leder och muskler samt att hon saknar en del muskler i sina armar och ben.
– Under mina första år insåg jag inte att jag var annorlunda. Det var först när jag började skolan som jag förstod det. Alla barn stirrade på mig och jag kunde inte göra samma saker som dem. Det var väldigt jobbigt, har Mathilda tidigare berättat.
Under hela sitt liv har hon varit i behov av hjälp för att kunna klara vardagen och var länge beviljad assistans – men i maj 2020 kom beskedet från Ale kommun att Mathilda skulle förlora allt, vilket Alekuriren då rapporterade om.
– De ansåg att jag inte uppfyllde alla krav för att tillhöra personkrets 3 enligt LSS och den 18 december samma år försvann all assistans, vilket var ett väldigt hårt slag. Trots flera läkarutlåtanden som styrker att jag är i stort behov av hjälp, valde kommunen att inte ta hänsyn till det. Det är fruktansvärt att bli ifrågasatt och det känns som att de tror att jag ljuger, vilket jag inte gör. Jag vill kunna klara mig själv, men det är tyvärr inte möjligt på grund av min funktionsnedsättning, säger Mathilda.
Drygt ett och ett halvt år har gått sedan dess och Mathilda har flyttat från barndomshemmet i Bohus till en egen lägenhet i Kungälv.
– Jag ville bort från Ale och hade en förhoppning om att det skulle lösa sig om jag flyttade till Kungälv. Så blev det dock inte. De hänvisade också till att jag inte tillhörde personkrets 3 och allt började därmed om på nytt. Jag har mått väldigt dåligt under den här perioden, säger Mathilda.
Före midsommar i år fick hon dock ett positivt besked. Kammarrätten fastslog då att Mathilda tillhör personkrets 3 enligt LSS och en ny förhandling med Kungälvs kommun kommer nu att påbörjas.
– Jag grät hela den dagen. Det har varit så många tunga stunder och jag vågade inte hoppas på det bästa. Nu känns det som att det äntligen går åt rätt håll, men jag har en lång väg kvar innan allt är bra, säger hon.
Hon har i dag hemtjänst som hjälper henne med dagliga bestyr i hemmet, men det är inte tillräckligt menar Mathilda.
– Jag behöver assistans hela dagarna, även på jobbet för att kunna leva ett normalt och aktivt liv. Jag vill inte behöva vara begränsad, säger hon.
Mathildas jurist, Ismar Karahmet:
– Det är först och främst positivt att vi fick rätt i Kammarrätten, men samtidigt fruktansvärt tråkigt att det har tagit så här lång tid för att få de prövat. Den enda som blir lidande är Mathilda, som under en lång tid har tvingats klara sig utan någon hjälp av assistent. Det är några år av hennes liv som har försvunnit.
Hur goda chanser har hon att få assistans nu?
– Goda eftersom domstolen nu har tagit ställning – men ingenting är klart. Nu kommer en ny förhandling med kommunen att påbörjas.
Ebba Gierow, omsorgschef i Ale kommun, kommenterade följande när Mathilda nekades assistans 2020:
– Det finns alltid en förändringspotential hos människor och vi ser sådana exempel regelbundet. Varje fall bedöms individuellt och biståndsenheten genomför omprövningar av besluten efter en viss tid. Vanligtvis sker det efter minst ett år och beslutet kan antingen förlängas eller förändras. Det är tyvärr inte alltid man delar uppfattning – vi är inte alltid överens med den enskilde kring ett beslut.
