Solen skiner över Kilanda Säteri när lokaltidningen kommer på besök denna fredagsförmiddag i mars. Även om det inte syns några moln på himmelen så finns det ändå en del omständigheter som tynger lantbrukarens vardag i dessa tider. Kostnader för diesel, gödsel, el och proteinfoder har skjutit i höjden.
– I en beräkning som togs fram i höstas visade det sig att den totala kostnadsmassan för svenska lantbrukare hade ökat med drygt fyra miljarder kronor. När vi nu uppdaterade den kalkylen så är kostnadsökningen 20 procent på ett halvår, motsvarande åtta miljarder kronor, säger Palle Borgström som vid sidan av delägarskapet i Kilanda Säteri också sitter som förbundsordförande i LRF sedan 2017.
– Spannmålspriset har visserligen gått upp, men det innebär en stor utmaning för djurproducenterna eftersom även fodret blir dyrare. Som situationen är nu så riskerar den att slå ut en inte oväsentlig del producenter av gris, kyckling och ägg. Matpriserna måste höjas, säger Palle.
LRF:s styrelse har tagit beslut om att arbeta för att staten ska ta bort all skatt på drivmedel för lantbruket, halvera reduktionsplikten och kraftigt öka krisstödet till lantbruket och särskilt animalieproduktionen.
– Vi kan inte ha Europas högsta drivmedelspriser i vår annars hållbara matproduktion när produktionen riskerar att slås ut. Vi kan inte tillåta att animalieproducenter lägger ner. LRF kommer att jaga alla kostnader för att minska risken för att producera mat. Den jakten måste sluta i att det blir enklare och billigare för Sveriges bönder att producera mat och energi, säger Palle Borgström.
Hur påverkas svenskt lantbruk av kriget i Ukraina?
– Ukrainakriget är en tragedi. Men risken finns att konsekvenserna av kriget kommer att leda till stora problem i Europa. Sverige som land måste se över beredskapen och motståndskraften i livsmedels- och energisektorn. Matproduktionen borde ha en given roll i totalförsvaret där vi erkänner vikten av inhemsk produktion för att försörja oss under såväl freds- som kristider, säger Palle Borgström.
Samtidigt som faktorer i omvärlden påverkar den enskilde lantbrukarens vardag så fortgår verksamheten på Kilanda Säteri på samma sätt som den gjort i århundraden. Utvecklingen har däremot varit påtaglig under årens lopp. När Borgströms anlände till Kilanda i början på 80-talet kom mjölkproduktionen igång. Tidigare hade det varit fokus på växtodling och lite betesdjur. Sedan dess har antalet kor fördubblats från 80 till 160 plus att 115 hektar mark vuxit till 450 hektar genom köp och arrende.
1994 tog bröderna Bengt och Palle över rörelsen av pappa Gunnar. En annan milstolpe värd att lyfta fram är 2000 när den automatiserade mjölkningen trädde i kraft.
– Vi var tidiga med mjölkrobot. För två år sedan bytte vi ut hela systemet, berättar Bengt som nyligen fyllde 66 år och som nu planerar för att dra sig tillbaka.
– Det har hänt en hel sedan vi började arbeta här. Framförallt fanns det betydligt fler kollegor i branschen. 1989 hade Ale 83 mjölkbönder, idag är det bara fem kvar, säger Bengt.
Sonen Mattias och hans hustru Tina är redo att axla ansvaret när Bengt så småningom ska njuta av pensionärslivet. Erfarenheten i företaget riskerar emellertid inte att gå förlorad då Palle blir kvar. Totalt är det sex heltidstjänster på årsbasis som arbetar på Kilanda Säteri.
För Mattias och Tina, som träffades på lantbruksskolan, är sysslorna på gården både ett jobb och en hobby.
– Det är roligt att gå till arbetet. Du lever med naturen och jobbar utifrån årstiderna. Du kan inte styra vädret utan du får anpassa dig efter det, förklarar Mattias som tycker att fördelarna överväger nackdelarna i rollen som lantbrukare.
– Självklart är det något speciellt att arbeta på den gård som du är uppväxt på. Här har alltid varit en bra stämning. Bröderna Bengt och Palle är experter på att vara ödmjuka. Jag har aldrig upplevt någon konflikt.
Hur ser ni Kilanda Säteri i framtiden?
– Det ska fortsätta vara ett modernt lantbruk som producerar riktigt bra livsmedel. Den biologiska mångfalden är viktig för oss.
