Det är tidig morgon och någon timme återstår innan solen går upp. På Vinningsbovägen i Bohus har nio jägare från Rördalens jaktlag samlats för att förbereda sig för dagens pass – en av dem är surtebon Christian Aronsson och ut ur bilen hoppar hans hund, Skorpan, med full fart.
– Han är alltid förväntansfull när vi ska jaga, konstaterar Christian.
När morgonkaffet är slut hoppar alla in i varsin bil och ger sig iväg ut till skogen. Christians destination blir Lilla Viken och dagens mål är att fälla några vildsvin, rådjur samt en älgkalv. Efter några minuters promenad i snårig terräng hittar han den perfekta platsen bakom en stor gran.
– Vildsvinen brukar vanligtvis storma ner här, säger Christian och pekar mot ett berg strax framför.
Det är knäpptyst och Christian har ständigt handen på bössan. Då och då testar han kikarsiktet så att det är rätt inställt.
– En gång stod jag länge och väntade på att vildsvinen skulle komma. När de väl dök upp var jag för ivrig och missade. Det var en stor besvikelse, men det är bättre att missa än att skadeskjuta ett djur. Det är det värsta en jägare kan göra, konstaterar han viskandes.
Regnet börjar tillta och förutsättningarna för att det ska bli en lyckad jaktdag försämras successivt. Det dröjer ett tag innan Christian frågar:
– Du har parfym på dig, va?
– Ja, svarar jag med osäker röst.
– Det är inte så bra. Vildsvinen är väldigt känsliga för nya lukter.
Ett nybörjarmisstag alltså. Det blir tyst på nytt och Christian håller koll på en GPS som visar var Skorpan befinner sig.
– Han söker av ett område och just nu är han 600 meter ifrån oss. Vi får se om han lyckas driva hit några vildsvin eller älgar.
Det märks tydligt att Christian trivs ute i naturen. Intresset för jakt har gått i arv från hans pappa, Ove.
– Jag var bara några år när jag var ute med pappa och hans två farbröder. Som 16-åring tog jag min jaktlicens och det var då som jag sköt för första gången.
Hur var det?
– Jag minns att det var ett rådjur och att jag var skakig efteråt.
Vad är det bästa med jakt?
– Det är flera olika saker. Jag får se många fina miljöer och det är väldigt rofyllt att vara ute i den tysta naturen. Jag är glad över att jag har det som min stora hobby i livet och jag är ute i stort sett varje vecka.
Men i vissa ögon kan det ses som en kontroversiell hobby att döda djur?
– Så är det. Överallt finns det människor som tycker annorlunda än en själv. Inget djurbestånd mår bra av att vara för många för då ökar bland annat risken för pandemier. Om vi exempelvis skulle låta vildsvinen vara hade vi inte haft några bönder i dag eftersom de hade förstört deras marker.
Christian medger att det finns en baksida av att vara jägare.
– Jag har fått ta emot mycket hat genom åren och det har till och med gått så långt att en anti-jaktsida publicerade bilder på min son. Jag försöker därför hålla mig borta från sociala medier så mycket som möjligt.
Efter drygt tre timmar ansluter Skorpan till platsen och det aktuella området är genomsökt utan resultat. Christian tar ur skotten från sitt gevär, packar ihop och går mot bilen.
– Vilken otur, men så är det ibland. Det brukar vara mer rörelse ute i skogen än vad det var i dag, säger han.
Passet fortsätter till Keilers skog i Surte och där har jaktlaget mer tur. Christians kamrat, Janne Söderman, lyckas då fälla ett vildsvin – men någon älg blev det inte denna dag.
