Det var i augusti som Stefan Brandt meddelade styrelsen sitt definitiva beslut att sluta sitt uppdrag som högsta chefstjänsteman i Ale El – en position som han tillträdde den 1 oktober 2010.
– Allt har sin tid och jag kommer att fylla 67 nästa år. Min fru går i pension i maj och vi har en del gemensamma saker som vi vill uppleva. En stor del av mitt arbetsliv har jag pendlat och rest mycket. Nu vill jag ge tillbaka. Dessutom har vi barn och barnbarn som vi vill träffa i större utsträckning.
När slutar du?
– Min anställning upphör den sista september nästa år. Förhoppningsvis kan en ny VD kliva in i rollen innan dess. Jag kommer dock att finnas till hands om det behövs. Vi tror att rekryteringsprocessen kan ta sin tid och dessutom ska det bli ett bra överlämnande. Det är viktigt.
Sitt första ”riktiga ” jobb i energibranschen fick Stefan Brandt i sin ungdom då han 1977 anställdes som driftledare i kontrollrummet på Tekniska Verken Elverket i Linköping.
– Vi jobbade i 24-timmarspass med sovande jour på natten. Tuffast var det vid driftstörningar på helger som gjorde att man jobbade ett helt dygn utan sömn eftersom man inte blev avlöst på morgonen. Men som sagt, jag var ung då.
Vad hände sedan?
– Hösten 1984 började jag på dåvarande Yngeredsfors Kraft i Kungsbacka som driftingenjör. Yngeredsfors Kraft var ett större regionalt elnätsföretag ägt av Wallenbergsfären. Det var den bästa elnätsskola man kunde tänka sig, inte minst vad gäller elsäkerhet.
– Några år senare blev jag tillfrågad av moderbolaget Skandinaviska Elverks VD om jag var intresserad av att jobba med kraftproduktion och krafthandel på nationell och nordisk nivå. Bolaget ägde mycket vattenkraft och var delägare i kärnkraft och värmekraft. Man avsåg att flytta den verksamheten från Stockholm till Kungsbacka. Jag tackade ja till erbjudandet, men delade tjänst med dotterbolaget under några år för att gå över på heltid till moderbolaget 1992.
1990-talet och i början av 2000-talet var en tid med många samgåenden och uppköp i energibranschen. Särskilt de större bolagen gick ihop eller köptes upp eller köpte upp varandra.
– Det blev ett ställningskrig mellan Skandinaviska Elverk och Gullspång Kraft (båda var börsnoterade) om vem som skulle köpa vem. Till slut, 1996, köpte Gullspång Kraft upp Skandinaviska Elverk och blev därmed Sveriges största privata börsnoterade kraftföretag, säger Stefan Brandt.
– Jag pendlade från Linköping till Örebro, där Gullspång Krafts huvudkontor låg, för att jobba vidare med kraftproduktion och krafthandel. Då hade elbranschen varit avreglerad i ett par år och man handlade med el på ett annat sätt än före avregleringen, inom Sverige och med grannländerna.
Det dröjde inte mer än ett par år innan nästa stora händelse uppenbarade sig – i branschen och för Stefan Brandt personligen. Dåvarande Stockholm Energi, som var Sveriges största kommunala bolag, skulle gå ihop med Gullspång Kraft för att bilda Birka Energi. Meningen med samgåendet var att bilda det tredje stora kraftblocket i Sverige, jämte Vattenfall och dåvarande Sydkraft.
– I februari 1999 fick jag förtroendet att leda samordningsarbetet inom kraftproduktionsplanering och fysisk krafthandel på elbörsen och reglermarknaden. Det blev en tidspressad utmaning att få ihop organisationerna, gemensam produktionsplanering och balansansvar och gemensam krafthandel. Allt detta skulle vara klart på sju månader. Det gick bra trots vissa kulturella skillnader mellan bolagen och jag blev efter den måluppfyllelsen erbjuden att bli chef över verksamheten.
Efter alla samgåenden och uppköp hade nu Birka över 200 vattenkraftverk och magasin i nästan alla landets älvar, samt kärnkraft och värmekraft. Nu väntade det pendling till Stockholm i stället för till Örebro.
– Efter tre år kom nästa resa. Finska Imatra Voyma, som strax innan bytt namn till Fortum, köpte upp Birka. Det har ibland kallats Stockholms stads sämsta affär någonsin. Jag jobbade inom det som hette Fortum Generation (produktion) i Stockholm i ett par olika chefsroller med personal på flera orter i Sverige samt i Finland, berättar Stefan som parallellt utbildade sig inom management (företagsledning) inkluderat marknadsföring, ekonomi, affärskommunikation och ledarskap, för att komplettera det med sin energitekniska bakgrund.
Varför blev det Ale El för din del?
– Jag ville gärna komma till ett lite mindre företag med en större närhet till sina kunder, vilket gjorde att jag sökte jobbet som VD på Ale Elförening som det hette då.
Hur löd arbetsbeskrivningen?
– Ett av mina uppdrag när jag började på företaget var att utveckla och starta upp ett elhandelsbolag, som dotterbolag till den ekonomiska föreningen. Anledningen att styrelsen ville starta dotterbolaget var att det hade kommit som önskemål från medlemmar och elnätskunder att kunna köpa sin el från sitt lokala elbolag. Jag minns mycket väl när vi startade att det var kö utanför kontoret med människor som ville teckna avtal.
På senare år har Ale El haft ett ökat fokus på sitt interna arbete, effektivitet, ledarskap och medarbetarskap.
– Efter att vi antagit en vetenskaplig modell för medarbetarundersökningar och började mäta medarbetarnas attityd och inställning till sitt arbete, sin arbetsmiljö och trivsel samt till företaget ur olika aspekter, har vi vid de tre senaste mätningarna fått se enastående resultat.
Känns det vemodigt att sluta?
– Absolut! Det känns verkligen att behöva lämna detta kanongäng och det företag som mitt hjärta bultar för.
– Jag måste säga att de fem senaste åren på Ale El, med den enorma utveckling och tillväxt, engagerade och duktiga medarbetare och en hel del annat positivt som hänt och händer, har varit något alldeles enastående roligt. Jag brukar ofta säga att jag har energibranschens roligaste jobb.
